Samlar kraft i lägenheten

Sängen här är mjukare än avdelningens och rummet är mörkare och tystare, men som vanligt hade jag svårt att somna igår kväll. Tankarna far omkring och det går inte att slappna av. Det hjälper inte ens med en insomningstablett. Efter ett par timmar slumrade jag till men vaknade precis som vanligt klockan fem. Då brukade jag få antibiotika på sjukhuset och det är som att det har programmerats in i min hjärna. Jag kände mig illamående av hunger och febrig. Fick i mig lite yoghurt och banan och la mig i den svalare skinnsoffan i vardagsrummet. Febern släppte till sist på förmiddagen.

Vid åtta hade pappa vaknat till. Han åt frukost och jag började den långsamma processen med att få i mig alla mina mediciner. Av någon anledning så har det blivit svårt att svälja piller, så jag får ta ett i taget med några minuters mellanrum och skölja ner med blåbärssoppa som kamouflerar smaken. Jag har just nu åtta tabletter på morgonen och sju på kvällen. Det tar mig mellan en halvtimme och en timme att få i mig alla. Pappa kom ut med en proppfull plastpåse när han hämtade ut medicinerna på apoteket. Det är tabletter som ska motverka reaktioner i kroppen på grund av det nya immunförsvaret, antibiotika och medicin som ska förebygga lunginflammation och virusinfektioner. Tack och lov blir jag av med antibiotikan om några dagar så jag slipper några tabletter, men några av dem kommer jag behöva ta under flera månader framöver.

När jag skriver detta har vi nyss ätit makaroner och falukorv till lunch. Jag fick ned hela min lilla portion. :-) Annars har det varit lite trögt med ätandet idag. Det tog hela förmiddagen att få ner en smörgås. Men jag får åtminstone behålla det som jag äter.

På förmiddagen gick vi en promenad runt huset, annars har vi bara sett på tv och tagit det lugnt. Kanske får det bli en liten promenad till sedan för att träna benen. I morgon lämnar vi lägenheten och åker till sjukhuset för kontroller och för att ta bort min CVK. Sedan hoppas jag att det bär av hemåt!