Då och då får jag mejl från personer som tackar för det jag skrivit här, eller som har frågor om något som jag gått igenom. Därför känns det rätt att den här bloggen får leva vidare, även om uppdateringarna numera sker mer sällan.
Till dags dato har bloggen drygt 170 000 sidvisningar - och det är långt fler än vad jag trodde när jag började blogga!
Många som hör av sig till mig undrar hur mitt liv är idag. Jag är tacksam över att jag kan säga att jag mår väldigt bra. Alla cancerbehandlingar har givetvis satt sina spår, men jag har fått min energi tillbaka och orkar med det som känns viktigt. Men jag lyssnar på kroppen och känner jag mig sliten pressar jag mig inte. Jag tar det väldigt lugnt på helgerna, det är min återhämtningstid.
Nuförtiden går jag inte lika ofta på kontroller på sjukhuset. Jag och min läkare har kommit överens om att ses var sjätte månad och det känns lagom. Det är tryggt med kontrollerna, men samtidigt är det alltid mycket oro inför provtagningarna. Jag har fått veta att jag kommer att få gå på kontroller i sju år till - alltså i 10 år efter stamcellstransplantationen.
Den cancervård jag har fått är fantastisk, jag tänker ofta på det - att jag i ett annat land kanske inte hade haft råd med den vården. Det system vi har i Sverige är verkligen något vi ska värna om.
Jag tänker ofta också på min anonyma stamcellsdonator, som har räddat mitt liv. Tack från djupet av mitt hjärta. Och ett stort hurra också för alla Sveriges stamcellsdonatorer i Tobiasregistret. Ni är verkliga hjältar!
