Nu har det gått drygt nio år sedan stamcellstransplantationen! Så längesedan känns det inte som att det var, och jag är så tacksam för åren som jag fått tack vare den.
Du som har följt min blogg vet att tiden kring transplantationen var fylld av ovisshet och att tankarna på framtiden bestod både av hopp och rädsla. Hur skulle jag klara behandlingen och skulle den hjälpa mig? Nu vet jag att den gjorde det och att det var rätt beslut.
Idag är mitt liv på många sätt så som jag hoppades att det skulle vara. Jag har funnit en livskamrat och vi har en dotter tillsammans. Vi bor fridfullt i en stuga på landet och jag har ett jobb på en lokaltidning som jag trivs med. I juli gifte vi oss omgivna av släkt och vänner.
Men de senaste månaderna har också varit kämpiga. Sedan i våras har jag haft problem med långdragna infektioner. När min dotter började på förskolan fick jag förkylning på förkylning och till slut blev det en lunginflammation. Oturligt nog orsakades lunginflammationen av en bakterie som var resistent mot flera typer av antibiotika, vilket gjorde att det tog lång tid att få bukt med infektionen och efter några veckor fick jag lunginflammation igen. Jag har varit ganska illa däran och fått ligga inne på sjukhus några dagar, men nu mår jag bättre. Men jag bävar inför i höst, när min dotter ska börja på förskolan igen och hur jag kommer klara alla smittor som brukar florera. Jag har veterligen ännu inte haft covid-19 och är orolig för hur det skulle påverka mig, även om jag är vaccinerad.
En fråga som jag inte riktigt fått svar på är hur starkt mitt immunförsvar egentligen är efter stamcellstransplantationen. Men efter mina två lunginflammationer så har man beslutat att göra en utredning av mitt immunförsvar nu i höst, så då kommer jag att få veta om jag är mer infektionskänslig än normalt. Min känsla är att jag är det, för sedan stamcellstransplantationen så upplever jag att förkylningarna brukar hänga i längre än förut.
Något jag också nyligen fått reda på är att jag har läckage på två hjärtklaffar. Det innebär att hjärtat inte pumpar lika effektivt som det borde, och därför får jobba hårdare.
Jag vet att en del av de cellgifter som jag fått kan skada hjärtat och kan ge sena biverkningar i form av hjärt- och kärlsjukdom, och jag ställer mig frågan om det är vad som ligger bakom att jag fått det här hjärtfelet. Jag har även fått en del strålning på hjärtat, vilket också kan påverka. Än så länge vet jag inte vad det här innebär för mig, men det handlar inte om ett stort hjärtklaffsfel och det är inget som jag har haft besvär av i vardagen.
För mig återstår nu drygt en veckas ledighet innan jag börjar jobba igen. Jag skulle egentligen ha varit igång redan, men behövde mer återhämtning efter lunginflammationen. Nu hoppas jag att jag får vara frisk de närmaste veckorna så att jag får hämta kraft innan höstmörkret och regnrusket kommer.
