Det blir ingen frysning av ägg

Fredag var en tung dag. Först var jag på ultraljud på morgonen. Trots att jag fått höja dosen med hormoner hade inte fler ägg mognat. Det var bara två äggblåsor som såg ut att vara i okej storlek och eftersom det inte ens är säkert att det går att utvinna ett ägg ur varje äggblåsa så tyckte läkaren att det var ett för litet antal för att fortsätta. Han ringde till läkaren på Reproduktionscentrum i Uppsala och de var enhälliga om att vi inte skulle gå vidare med behandlingen.

Jag frågade om det gick att frysa ned en äggstock istället, men fick svaret att det skulle bli svårt att utvinna ägg även ur den eftersom jag har så få ägg kvar. Att frysa en äggstock hade varit mer lämpligt tidigare, nu har så många av mina ägg förstörts på grund av all cytostatika jag fått tidigare. 

Först kom tårarna, sen ilskan. Nu när känslorna lagt sig lite känner jag att jag i alla fall har gjort allt jag kan. Kanske har mina chanser att kunna få barn i framtiden minskat, men det här betyder inte att det är kört.

Jag har ett fåtal ägg nedfrysta redan. Det gjordes för tre år sedan, inför min högdosbehandling med autolog stamcellstransplantation. Det är bara fyra stycken och därför ville jag frysa ned fler, men jag har åtminstone dem. En läkare jag pratade med på Reproduktionscentrum sa att det kan behövas cirka 20 ägg för att få till en lyckad provrörsbefruktning. Men, tänker jag, med lite tur kan det bara behövas ett enda ägg.

Läkaren sa att det även går att få ägg donerade om det visar sig att mina egna ägg inte skulle räcka till. Jag visste inte att äggdonation förekom i Sverige. Jag har inte funderat mycket över det, men spontant känns det bra att den möjligheten också finns. Någon av er läsare som har erfarenhet av äggdonation eller känner någon som fått barn på så sätt?