För glömsk för dosett

Jag har tagit för vana att fördela mina mediciner i en dosett. Innan jag började med det hände det nämligen flera gånger att jag blev osäker på om jag tagit dem eller inte. Så blev det även idag. Framåt kvällen kom jag på att jag nog inte tagit morgontabletterna, och mycket riktigt så låg de kvar i dosetten.

Men systemet med dosett är tydligen inte felsäkert för min glömska. Efter att jag tagit tabletterna så upptäckte jag nämligen att en medicin fattades i facken. Jag måste ha glömt att lägga i den när jag delade dosetten för några dagar sedan och därför har jag nu missat att ta den medicinen flera dagar i rad! *suck* Men till min glömskas försvar så medger jag att det är många olika tabletter och att flera av dem ser nästan identiska ut.

Vandring på Fulufjället

Jag och min käraste har varit på vår första semestertur sedan min transplantation! Det blev en helg på Fulufjället i Dalarna med vandring, fiske och bad. På ditresan med bilen skymtade vi en björn som sprang över vägen, vilket gjorde tanken på att tälta lite extra spännande. Men väl på fjället syntes inga nallar till, bara fåglar och miljarders med mygg. :-)

Vi slog läger vid en liten sjö uppe på fjället. Det var en alldeles vindstilla, ljum kväll och vi satt vid stranden tills solen gått ned.

Goda tider

Den här månaden behövde jag inte åka till Akademiska sjukhuset för några kontroller utan det räckte att lämna blodprover vid sjukhuset hemma. Proverna såg bra ut - skönt! Fortfarande är några värden inte helt normala, t.ex. levervärden, nivån av immunoglobuliner och trombocyter, men det blir långsamt bättre. Eftersom jag mår bra och det är lugnt på GVHD-fronten så kommer jag att få sänka min dos kortison ytterligare, vilket är positivt.

Jag har mått väldigt bra de senaste veckorna och jag märker också att min kondition har blivit mycket bättre av mina ridturer och promenader. Häromdagen gav jag mig till och med på att cykla till stallet, drygt 2 mil enkel väg. Det tog mig 1 timme och 20 minuter och när jag kom fram kändes benen som blyklumpar! Jag var övertygad om att min sambo skulle behöva åka och hämta mig med bilen, men när jag var färdig i stallet och cykelmusklerna hade fått vila sig en stund så gick det bra att trampa hemåt också. Jag sov gott den kvällen!

Ett år sedan stamcellstransplantationen!

FÖRRA SOMMAREN:

NU:

Förra sommaren gjorde jag segertecken för att mitt nya immunförsvar äntligen började komma igång. Nu gör jag segertecken för att jag tog mig igenom den tuffaste behandling jag någonsin varit med om. Idag firar jag att jag klarade mig och att jag mår bra igen!

Stamcellerna som jag fick via dropp såg ut som vilken påse blod som helst, men det hade tagit cirka tre månader att hitta rätt donator som matchade mig - en man i 35-årsåldern från Tyskland. När jag såg påsen tömmas droppe för droppe var jag rädd - jag visste att transplantationen för alltid skulle förändra mitt liv. Den kunde innebära att jag en gång för alla skulle bli frisk från cancer, men det var också väldigt mycket som kunde gå fel.

De första veckorna efter transplantationen var fruktansvärt jobbiga. Jag mådde illa, hade svårt att äta, dricka och svälja tabletter. Efter ungefär 7 veckor blev jag utskriven från sjukhuset men jag var snart tillbaka igen och under hösten var jag ofta inlagd. Det dröjde lång tid innan min nya benmärg kom igång på allvar - immunförsvaret var länge väldigt svagt och jag hade återkommande virusinfektioner och behövde blod och trombocyter varje vecka. Det tog lång tid att få krafterna tillbaka.

Idag är jag fortfarande sjukskriven, men till hösten är planen att börja jobba igen. Jag har lätt GVHD i lever och lungor, men det verkar gå bra, och jag trappar ned på medicinerna varje månad. Men viktigast av allt - vid senaste läkarbesöket syntes inte några tecken på cancer! Det finns inget jag önskar mer än att vara frisk och jag är tacksam för varje dag som jag får vara det.