Stamcellstransplantation

Stamceller brukar delas in i tre grupper: Adulta stamceller som finns i blodet, embryonala stamceller som finns hos foster och stamceller från navelsträngen. Gemensamt för de olika typerna av stamceller är att de har förmågan att mogna till olika olika sorters celler, men i olika hög grad. Vid stamcellstransplantationer används bara adulta stamceller från blodet eller benmärgen. När stamcellerna utvinns från blodet kallas de "perifera", och det är den metoden som användes när jag fick stamceller från en donator. 

Men den vanligaste typen av stamcellstransplantion vid Hodgkins lymfom är med patientens egna stamceller. Det kallas för autolog stamcellstransplantation. Först får man mediciner för att stimulera benmärgen att släppa ut så många stamceller som möjligt, dessa "skördas" sedan genom att man blir kopplad till en apparat som filtrerar ut dem ur blodet. Stamcellerna som skördats fryser man sedan ned. Sedan får man gå igenom en massiv cytostatikabehandling som i princip slår ut hela immunförsvaret och förhoppningsvis också tar död på alla cancerceller. När behandlingen är klar får man tillbaka sina stamceller genom en blodtransfusion och det gör att immunförsvaret sedan kan byggas upp på nytt. Jag fick göra en autolog stamcellstransplantation 2009, efter mitt första återfall. Mer om det kan du läsa här.

Vid upprepade återfall av Hodgkins lymfom kan en stamcellstransplantation med donerade stamceller vara ett alternativ, en allogen stamcellstransplantation. Det går till ungefär på samma sätt som stamcellstransplantation med egna stamceller - skillnaden är bara att man efter den kraftiga cellgiftsbehandlingen blir transplanterad med de donerade cellerna. Tanken med en allogen stamcellstransplantation är att man ska få ett nytt, friskt immunförsvar som kan slå ut de få cancerceller som eventuellt är kvar efter cytostatikabehandlingen. Den här typen av stamcellstransplantation fick jag göra i juli 2013.

För att kunna göra en allogen stamcellstransplantation måste man hitta en lämplig donator som matchar patienten. Man gör en så kallad "HLA-matchning", vilket har att göra med speciella proteiner som finns på cellernas yta. Det är ungefär 25 procents chans att syskon kan donera stamceller till varandra. Har man inget passande syskon är nästa steg att söka en obesläktad donator. Så blev det i mitt fall - min donator är en man från Tyskland.

En stamcellstransplantation med donerade stamceller är mer riskfylld, eftersom det nya immunförsvaret patienten får inte alltid känner igen sig i den nya kroppen den hamnat i, trots noggrann matchning. Det kan börja angripa till exempel huden, levern och lungor som om det vore något främmande. Denna reaktion kallas för Graft versus host disease, GVHD. En liten reaktion ser man gärna eftersom det kan tyda på att även cancercellerna får sig en törn. Men vid en alltför kraftig reaktion kan det gå så illa att patienten dör. Efter transplantationen får man en medicin som heter Sandimmun som hämmar det nya immunförsvaret för att förebygga kraftiga reaktioner den första tiden. Efter några månader brukar de flesta kunna sluta med den medicinen. GVHD behandlas även med kortison. Kraftiga och livshotande reaktioner är inte så vanliga tack vare immunhämmande medicinerna. Men de flesta får GVHD i någon grad. Jag fick hudutslag och blev torr i munnen och ögonen, men efter några månader gick det över och idag har jag inga besvär längre.

Stamcellstransplantationer är tuffa behandlingar eftersom immunförsvaret bryts ned. Det är lätt att drabbas av olika infektioner och när man lämnar sjukhuset måste man vara extra försiktig i några månader. Man ska till exempel undvika att gräva i jord och vara i smutsiga miljöer eftersom man kan få svåra infektioner i lungorna av vanliga bakterier och mögelsporer. Det kan ta flera månader innan immunförsvaret återhämtat sig. Det dröjde ungefär ett halvår efter transplantationen innan vändningen kom för mig. Idag är mitt immunförsvar okej, även om jag är lite känsligare än förr. Jag har lättare för att bli förkyld och infektioner hänger i längre. Varje höst ska jag också se till att vaccinera mig mot influensan eftersom den kan drabba mig extra hårt.

Stamcellstransplantationerna har varit tuffa och det tog lång tid för mig att få krafterna tillbaka. Men det har jag fått idag och jag lever mitt liv nästan så som jag gjorde innan transplantationen.

Läs mer om stamcellstransplantationer på Cancerfonden.se.

2 kommentarer:

  1. Oj vilken resa. Jag har för några veckor sedan fått besked om att jag behöver genomgå en alogen stamcellstransplantation. Under utredningsperioden har jag gått från att hålla det helt för mig själv (vet inte hur jag tänkte där faktiskt)till att involvera frun, berätta för ungarna, nära och kära och till slut på jobbet. Att hantera mina egna känslor och omgivningens känslor i olika steg har varit en pers och då har behandlingen inte ens börjat... Glad att läsa att det gått bra för dig, samtidigt blir man ödmjuk inför vad man har framför sig. Lev väl Mvh C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Tack för din kommentar. Kan förstå att det varit en omvälvande tid under utredningen. Det är mycket att ta in och försöka förbereda sig på. Kan förstå att du stegvis valt att dela med dig av detta till din omgivning, det blir ju många frågor och känslor som man ställs inför.
      Ja den allogena stamcellstransplantationen har verkligen varit en resa, men det var min enda chans till bot, och jag är tacksam att jag det fanns en sådan möjlighet för mig.
      Jag tror det kan vara bra att vara inställd på att det kan vara tufft, men samtidigt ha med sig i bakhuvudet att en stamcellstransplantation kan påverka olika personer på olika sätt. Kanske får man inte alls samma biverkningar eller upplever att samma saker är jobbiga. Jag hade till exempel problem med illamående, men har talat med personer som inte alls haft sådana problem och som kunde lämna sjukhuset snabbare än vad jag kunde. Det finns många biverkningar man kan få när man går igenom en allogen transplantation och det är lite skrämmande när man informeras om dem, men tack och lov så är chansen stor att man slipper många. Man får försöka ta sig igenom det dag för dag och fokusera på en sak i taget så gott det går.
      Önskar dig stort lycka till och hoppas att allt ska gå bra! Mvh/Jenni

      Radera