tag:blogger.com,1999:blog-14108343622568638412024-03-21T16:23:29.556+01:00Hodgkins lymfom - min resaJennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.comBlogger262125tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-91651366877502986972024-02-12T10:26:00.000+01:002024-02-12T10:26:18.470+01:00Sena biverkningar efter cancerbehandlingarna <p>Jag har gått igenom många cytostatikabehandlingar, två stamcellstransplantationer och strålbehandling. Det har såklart varit tufft för min kropp. I samband med min andra graviditet upptäcktes det att jag hade läckage från mina hjärtklaffar och att mitt hjärtas pumpförmåga hade blivit sämre. Försämringen höll i sig även efter barnet var fött och jag fick börja ta mediciner för att stärka hjärtat. Behandlingen verkar fungera och vid den senaste kontrollen syntes en förbättring av pumpförmågan. Förhoppningen är nu att hjärtat ska återhämta sig och att jag så småningom ska kunna sluta med medicinerna.</p><p>Att jag drabbats av den här hjärtsvikten tror läkaren har sin förklaring i de tuffa behandlingar som jag har gått igenom tidigare i livet.</p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiL-hn52pWaHe4K2k7GN5zgioE80XjHwGHmZJ6KQHXNZUXqMOYgLd0xvRuFj-MPIif7Wxrybahe6USvz0k58Y7l8IKgcf73IASC2zoHdvAOA_hX6eSGfMDKb2cs-lwif6Hc33rn58I9oF5wJYk0OjEwmTmOvLpHvmseUf3ohZzOMZMlRBSIK-tdV705L9Q/s2048/received_708387507375766.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiL-hn52pWaHe4K2k7GN5zgioE80XjHwGHmZJ6KQHXNZUXqMOYgLd0xvRuFj-MPIif7Wxrybahe6USvz0k58Y7l8IKgcf73IASC2zoHdvAOA_hX6eSGfMDKb2cs-lwif6Hc33rn58I9oF5wJYk0OjEwmTmOvLpHvmseUf3ohZzOMZMlRBSIK-tdV705L9Q/w640-h480/received_708387507375766.jpeg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">På promenad i skogen med mina döttrar. Att få barn är det finaste som hänt mig. Efter allt som jag varit med om är det faktiskt ett under att det gick!<br /></td></tr></tbody></table><br /></p><p>Även mitt immunförsvar har påverkats mycket av det jag gått igenom. Efter den sista stamcellstransplantationen har det inte riktigt återhämtat sig helt. Det blev särskilt tydligt när jag fick barn och blev utsatt för mycket mer smitta än tidigare. Min kropp kunde inte stå emot bakterierna som cirkulerade på förskolan och varenda förkylning banade väg för bakteriella lunginflammationer, gång på gång. De senaste två åren har jag haft fler lunginflammationer än jag kan räkna, det är långt över tio vid det här laget.</p><p>Det har visat sig att jag har IgG-subklassbrist. Det betyder att jag har brist på en viss typ av immunglobulin, närmare bestämt IgG2. Den här bristen gör att jag är mer sårbar för bakterieinfektioner. Lunginflammationer med bakterier av typen pneumokocker eller haemophilus influenzae är vanligt om man har den här subklassbristen och det är just detta som jag har fått gång på gång.</p><p>Till en början fick jag testa att ta en antibiotikakur varje gång jag kände förkylningssymtom, men det hjälpte inte för att stoppa lunginflammationerna från att bryta ut. Sedan i höstas har jag nu fått pröva en behandling där jag får immunglobulin insprutat under huden. Tanken är att jag ska få normala nivåer av immunglobuliner i kroppen och därmed stå emot infektionerna bättre. Det här läkemedlet (Cuvitry) innehåller immunglobulin som samlats in från personer som donerar plasma. (Stort tack till alla er som donerar blod och plasma, det gör verkligen skillnad för andra människor!)<br /></p><p>Jag har fått en liten pump som jag har hemma som jag kopplar till en spruta som jag fyller med läkemedlet. Från sprutan går det två slangar med små nålar som jag sätter på magen. Det ser ut som två häftstift ungefär som man sticker rakt in. Under 50 minuter pumpas sedan läkemedlet ut i fettet under huden på magen. Det känns som två bulor på magen efteråt, men det gör inte ont. Det har fungerat väldigt bra att sköta behandlingen själv hemma också. Det ska göras en gång i veckan och jag brukar ta det när barnen sover. Då sitter jag i soffan och ser på ett avsnitt av någon serie undertiden som behandlingen håller på.</p><p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZjcBLqLBGXkx5qElaSu57-IIsypVHDbmShOHBT1oH5R4OeFE-Evuhi6cjm41TtPXMK9fdvfgRpoJUfuL9saqpbJ0TsiNS6cR64UhPqdyhnCG1jJvcbRI1Y3GfonfpQdUieZxYC_2FdWjqs9zePGhmjSvieVvrLaYJegSJmJdVNIlYGqqD7ixxMjdHE-c/s4624/IMG20231205222330.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3468" data-original-width="4624" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZjcBLqLBGXkx5qElaSu57-IIsypVHDbmShOHBT1oH5R4OeFE-Evuhi6cjm41TtPXMK9fdvfgRpoJUfuL9saqpbJ0TsiNS6cR64UhPqdyhnCG1jJvcbRI1Y3GfonfpQdUieZxYC_2FdWjqs9zePGhmjSvieVvrLaYJegSJmJdVNIlYGqqD7ixxMjdHE-c/w400-h300/IMG20231205222330.jpg" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Genom nålar som jag fäster på magen pumpas läkemedlet in i fettet under huden. Det är såklart inte behagligt att sticka in nålarna, men det går snabbt och man vänjer sig.<br /></td></tr></tbody></table><br /> </p><p>Sedan jag fick börja med den här behandlingen i mitten av oktober så har jag haft två milda förkylningar som har läkt ut av sig själv. Det har gått jättebra, fram tills nu, när jag blev smittad av RS-virus från mina döttrar. Då orkade inte min kropp stå emot och jag fick samtidigt en lunginflammation med en bakterie. Nu har jag varit sjuk i två veckor. Jag är äntligen på bättringsvägen, men det går väldigt trögt. <br /></p><p>Det är väldigt jobbigt med de här infektionerna och det påverkar mitt liv mycket. Det är det som varit jobbigast i livet efter cancern. Jag hoppas att mitt immunförsvar kommer att bli starkare med tiden.</p><p>En läkare jag träffade i Uppsala på en rutinkontroll berättade om en annan stamcellstransplanterad patient som också fått barn och precis som jag fick stora problem med infektioner. Efter tio år blev det bättre, berättade hon. Det är en lång tid, men ger ju lite hopp i alla fall!</p><p><br /></p>Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-83878471217458223142023-06-29T22:41:00.002+02:002023-06-29T22:41:48.404+02:00Tio år har gått sedan stamcellstransplantationen!<p>Igår fick jag åka till Akademiska sjukhuset i Uppsala för en tioårskontroll efter stamcellstransplantationen. På väg mot Hematologen sneglade jag upp mot byggnaden där jag under många veckor var inlagd. I ett av de rummen var det som mitt liv fick börja om, det var där som jag fick en ny chans.</p><p>Första tiden efter stamcellstransplantationen var väldigt tuff. Jag visste inte hur jag skulle ta mig igenom det och hur jag skulle må på andra sidan. <br /></p><p>Nu är jag på andra sidan sedan många år. Jag har fått vara fri från cancern i hela tio år! Det är fantastiskt. Jag är så tacksam för det - och livrädd för att det ska ta slut. För såklart finns rädslan där, jag tar ingenting för givet. Men rädslan är inte längre lika närvarande i vardagen som förr. </p><p>Något som hänt mig under de här tio åren som gått och som jag är extra tacksam för, är mina två döttrar. Just det, <b>två</b>, för i november blev jag mamma igen! Att min äldsta dotter har fått en lillasyster, det trodde jag ärligt talat inte skulle kunna hända - det kändes ju så mirakulöst att jag blev gravid första gången och jag trodde inte att jag skulle ha sådan tur igen. Men så blev det.</p><p>Båda graviditeterna gick bra, men den sista blev jobbigare eftersom jag hade mycket problem med infektioner. När min äldsta dotter började på förskolan blev jag exponerad för många fler smittor än tidigare och det avslöjade den svaghet i mitt immunförsvar som jag troligen haft med mig ända sedan transplantationen. </p><p>Det senaste året har jag fått en lunginflammation i samband med varenda förkylning som jag har fått. Jag är vid det här laget uppe i 8-9 lunginflammationer, det är så många att jag tappat räkningen faktiskt. För varje gång har jag känt mig alltmer sliten och tillslut fick jag en kollaps hemma där jag vaknade tidigt en morgon med kraftig yrsel. Jag fick panik, kräktes och kunde inte stå på benen. Det blev ambulans till sjukhuset den gången och efter det sa jag till läkarna att nu måste vi få ett slut på det här. Jag kan inte fortsätta få de här infektionerna gång på gång. Det tar kål på mig.</p><p>Det blev bestämt att framöver ska jag ta en antibiotikakur direkt när jag blir förkyld, i förebyggande syfte. Det har bara gått några veckor, så det är för tidigt att säga hur det kommer att fungera för mig. Jag tänker att det kommer märkas till hösten när förkylningssäsongen drar igång på allvar igen. </p><p>Förutom att jag haft problem med upprepade lunginflammationer så har det upptäckts att jag har hjärtklaffar som läcker och att mitt hjärtas pumpförmåga blivit sämre. Det gjordes en undersökning med ultraljud av hjärtat i höstas och nyligen gjordes samma undersökning om på nytt. Då kunde man se att det tyvärr blivit en försämring. Jag har därför fått börja ta flera mediciner för att stärka hjärtat och jag väntar på en tid för en magnetkameraundersökning för att läkarna ska kunna få en mer detaljerad bild av vad som är fel.</p><p>De hjärtproblem som jag har fått kan vara en sen biverkan av den strålning och cytostatika som jag har behandlats med genom åren. Nu hoppas jag att medicinerna kommer att stärka hjärtat och att jag också får bukt med lunginflammationerna framöver. Jag är övertygad om att alla infektioner som jag har haft har inneburit mycket extra jobb för mig hjärta, som dessutom fått jobba hårt under mina två graviditeter. </p><p>Summa summarum... mitt liv tio år efter stamcellstransplantationen, hur är det? Jo jag får säga att på det hela taget så är det väldigt bra. Jag har krämpor som kan relateras till det som jag varit med om men det positiva i livet överväger så mycket mer.<br /></p><p>Erfarenheten av att ha haft cancer har påverkat mig mycket som person. Det har fått mig att tänka efter vad som verkligen är viktigt för mig, och jag kommer aldrig att ta min hälsa för given. </p><p>Svensk sjukvård får ibland kritik men för egen del har jag känt mig väldigt trygg med den cancervård som jag har fått. Jag har fått träffa engagerade och empatiska läkare och sjuksköterskor och det har hela tiden känts som att man har följt en genomtänkt plan. Jag är tacksam för att vården i Sverige är offentligt finansierad - att den vård jag fått inte har begränsats av vilken sjukförsäkring jag har (vilket hade varit fallet om jag levt i exempelvis USA). <br /></p><p>Jag känner ödmjukhet för den gåva livet är och jag är tacksam för kärleken jag fått genom alla de människor som stått vid min sida genom de här åren - familj och vänner som varit orubbliga i sitt stöd. Det har varit det viktigaste av allt för mig i min cancerresa. <br /></p>Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-27655658988983024492022-08-11T05:13:00.000+02:002022-08-11T05:13:17.424+02:00Nio år sedan stamcellstransplantationen<p>Nu har det gått drygt nio år sedan stamcellstransplantationen! Så längesedan känns det inte som att det var, och jag är så tacksam för åren som jag fått tack vare den. </p><p>Du som har följt min blogg vet att tiden kring transplantationen var fylld av ovisshet och att tankarna på framtiden bestod både av hopp och rädsla. Hur skulle jag klara behandlingen och skulle den hjälpa mig? Nu vet jag att den gjorde det och att det var rätt beslut. <br /></p><p>Idag är mitt liv på många sätt så som jag hoppades att det skulle vara. Jag har funnit en livskamrat och vi har en dotter tillsammans. Vi bor fridfullt i en stuga på landet och jag har ett jobb på en lokaltidning som jag trivs med. I juli gifte vi oss omgivna av släkt och vänner. </p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZ0Pte8GfkwCm9T38W8VQZ-urUUDY9kikzUAPHem33cjEuI9769AhndS_O9ydDwi3XKPp3tp540Wcv5t4GpaxeYo2mvRiyzPfF24Vf5J835zqaT0wUM9Sw-p3PBKiIig1OI09IeRdylBG641fzmAvVKhHtQqKiZuEvLCG_L5v2WCz075ITzTYhPTJe/s7360/IMGP0381.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="7360" data-original-width="4912" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZ0Pte8GfkwCm9T38W8VQZ-urUUDY9kikzUAPHem33cjEuI9769AhndS_O9ydDwi3XKPp3tp540Wcv5t4GpaxeYo2mvRiyzPfF24Vf5J835zqaT0wUM9Sw-p3PBKiIig1OI09IeRdylBG641fzmAvVKhHtQqKiZuEvLCG_L5v2WCz075ITzTYhPTJe/w428-h640/IMGP0381.jpg" width="428" /></a></div> <p></p><p>Men de senaste månaderna har också varit kämpiga. Sedan i våras har jag haft problem med långdragna infektioner. När min dotter började på förskolan fick jag förkylning på förkylning och till slut blev det en lunginflammation. Oturligt nog orsakades lunginflammationen av en bakterie som var resistent mot flera typer av antibiotika, vilket gjorde att det tog lång tid att få bukt med infektionen och efter några veckor fick jag lunginflammation igen. Jag har varit ganska illa däran och fått ligga inne på sjukhus några dagar, men nu mår jag bättre. Men jag bävar inför i höst, när min dotter ska börja på förskolan igen och hur jag kommer klara alla smittor som brukar florera. Jag har veterligen ännu inte haft covid-19 och är orolig för hur det skulle påverka mig, även om jag är vaccinerad.<br /></p><p>En fråga som jag inte riktigt fått svar på är hur starkt mitt immunförsvar egentligen är efter stamcellstransplantationen. Men efter mina två lunginflammationer så har man beslutat att göra en utredning av mitt immunförsvar nu i höst, så då kommer jag att få veta om jag är mer infektionskänslig än normalt. Min känsla är att jag är det, för sedan stamcellstransplantationen så upplever jag att förkylningarna brukar hänga i längre än förut.</p><p>Något jag också nyligen fått reda på är att jag har läckage på två hjärtklaffar. Det innebär att hjärtat inte pumpar lika effektivt som det borde, och därför får jobba hårdare. </p><p>Jag vet att en del av de cellgifter som jag fått kan skada hjärtat och kan ge sena biverkningar i form av hjärt- och kärlsjukdom, och jag ställer mig frågan om det är vad som ligger bakom att jag fått det här hjärtfelet. Jag har även fått en del strålning på hjärtat, vilket också kan påverka. Än så länge vet jag inte vad det här innebär för mig, men det handlar inte om ett stort hjärtklaffsfel och det är inget som jag har haft besvär av i vardagen.</p><p>För mig återstår nu drygt en veckas ledighet innan jag börjar jobba igen. Jag skulle egentligen ha varit igång redan, men behövde mer återhämtning efter lunginflammationen. Nu hoppas jag att jag får vara frisk de närmaste veckorna så att jag får hämta kraft innan höstmörkret och regnrusket kommer.<br /></p><p><br /></p>Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-59528143030824366682021-10-01T09:34:00.000+02:002021-10-01T09:34:42.003+02:00Kära läsare!<p>Jag mår bra. Jag är frisk. Jag är livrädd för cancer, ännu mer sedan jag blev mamma. Men rädslan är inte lika påtaglig längre. Hoppet och tryggheten motar bort den när år läggs till år efter de sista behandlingarna.</p><p>Drygt åtta år har gått sedan jag låg på sjukhuset och såg blodpåsen med stamceller i sakta tömmas från droppställningen. Allt var så ovisst då, om hur det skulle gå. Men tack vare den behandlingen har jag redan fått flera fantastiska år i livet som jag inte hade fått annars. Och störst av allt - jag har blivit mamma, något jag inte trodde skulle gå efter alla cytostatikabehandlingar som slitit på min kropp. </p><p>Cancersjukdomen gjorde det tydligt vad som är det viktigaste för mig. Jag ville ha närhet till min familj och jag insåg att jag längtade bort från stan. Det ledde till att jag och min sambo flyttade från vår lägenhet ut på landet. Här bor vi kvar, med skogen inpå knuten, med mina hästar och vår hund, och vi kan inte tänka oss något annat så som livet är nu. </p><p>Jag känner en enorm tacksamhet för hur mitt liv är idag. Det känns meningsfullt att få vara här, att få se hur min dotter utvecklas och lär sig nya saker varje dag.</p><p>Vad är viktigt för dig i ditt liv? Vad känner du tacksamhet för?</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5Z8U2t1vFJiN7fxpLNUNhzYjczArCrscBVRqt-b06KEahFVwm4h5IOMywjpL7n_bT8Xr8p9r7KpUuu6rIXUqzinBo7UOa42ZuIQuAT8MtYaKNccR4bexgGaPP8pCX3BDbMD7FDPOXwoU/s2048/IMG_20210522_150415__01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5Z8U2t1vFJiN7fxpLNUNhzYjczArCrscBVRqt-b06KEahFVwm4h5IOMywjpL7n_bT8Xr8p9r7KpUuu6rIXUqzinBo7UOa42ZuIQuAT8MtYaKNccR4bexgGaPP8pCX3BDbMD7FDPOXwoU/w640-h480/IMG_20210522_150415__01.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><br /><p></p><br />Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-760318086925610312020-05-24T18:49:00.002+02:002021-07-03T00:21:03.035+02:00Jag har blivit mamma16 april föddes min dotter Elin. Jag vet inte hur jag ska sätta ord på hur det känns att få bli förälder. Det är verkligen en gåva och något som jag inte tagit för givet efter de cancerbehandlingar som jag varit med om. Det är en underbar känsla att få hålla mitt barn i famnen och ibland känns det nästan overkligt, fast det nu gått flera veckor sedan hon föddes. <br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdscyMzSpMF2qQQaTJ4GvhNCAreDLuRlY4nxVcl6vmqPl0VXTpbCwq6WhcO9kgN_jIBDwKF45CGNYNfFqeUPG1CJH4bdWepdz_oEkdW5fjQ4H4P3T9plHaqfGaVuv9NtuEru7EczW1gvQ/s1600/DSC_2893.JPG" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdscyMzSpMF2qQQaTJ4GvhNCAreDLuRlY4nxVcl6vmqPl0VXTpbCwq6WhcO9kgN_jIBDwKF45CGNYNfFqeUPG1CJH4bdWepdz_oEkdW5fjQ4H4P3T9plHaqfGaVuv9NtuEru7EczW1gvQ/s640/DSC_2893.JPG" width="640" /></a><br />
De cancerbehandlingar som jag gått igenom har påverkat min kropp mycket och under flera år har det inte sett ut som att jag kunnat få barn, utom möjligen genom provrörsbefruktning (IVF). Men det var en process som jag gruvade mig inför. Under flera år kände jag mig inte redo att inleda en sådan behandling, men så tillslut bestämde jag mig för att försöka. Jag tog kontakt med kvinnokliniken och fick en remiss till fertilitetsmottagningen.<br />
<br />
Men så händer det mirakulösa. Utan att jag ens själv anat det har min kropp återhämtat sig och läkt. Jag blir gravid och tiden till fertilitetsmottagningen får avbokas. Det är sådant där man läst om händer, par som länge försökt få barn och så plötsligt sker det. Men jag det var inget jag trott skulle hända mig, inte på det sättet. Det känns som att jag haft en otrolig tur. <br />
<br />
Jag fick en remiss till specialistmödravården eftersom det finns en något ökad risk för att barnet växer sämre och föds tidigare om modern genomgått en stamcellstransplantation. Därför har jag under graviditeten fått göra fler ultraljudsundersökningar än vanligt. Min sjukdomshistoria verkar dock inte ha påverkat graviditeten på något sätt, utan allt har hela tiden sett normalt ut.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFqAWldVs64GW6vHlVncWKuJV0FX_M8os0QRAySitrTnvE5Hf2t39Y6W8k8OHAqq3FKXrhhEkU4VIVWTDPeOLxWbgJdIlGmVR_rRgcdA50j5bKNki0vfVup5afKrSiuZaMahasuI6zRxI/s1600/_20200502_160903.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1559" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFqAWldVs64GW6vHlVncWKuJV0FX_M8os0QRAySitrTnvE5Hf2t39Y6W8k8OHAqq3FKXrhhEkU4VIVWTDPeOLxWbgJdIlGmVR_rRgcdA50j5bKNki0vfVup5afKrSiuZaMahasuI6zRxI/s640/_20200502_160903.JPG" width="622" /></a></div>
<br />
Jag har alltid känt rädsla när jag tänkt på hur en förlossning går till, och när jag blev gravid hade jag redan från början tankar om att jag ville bli förlöst med kejsarsnitt. Efter samtal med läkare och efter att ha läst på mycket om fördelar och nackdelar med olika förlossningssätt kände jag tillslut att kejsarsnitt var det som jag kände mig tryggast med. Jag är väldigt tacksam för att jag fick det beviljat, trots att det inte fanns några medicinska skäl, och eftersom allt gick så bra så är det inget som jag ångrar i efterhand.<br />
Jag var snabbt på benen efter operationen och hade inte speciellt ont. Jag tog Alvedon och Ipren i en vecka efter operationen och efter det har jag varit i princip helt smärtfri. Såret har läkt fint och jag mår jättebra.<br />
<br />
Nu har en ny fas i livet börjat och mina dagar cirklar just nu kring Elin med amning och blöjbyten och allt annat som spädbarnstiden innebär. Det är slitsamt ibland när det blir lite sömn och det är svårt att trösta, men det är också otroligt mysigt. Som att se henne sova nöjt på min mage och höra hennes snarkande små andetag, eller stryka med fingret över de där löjligt mjuka babykinderna.<br />
<br />
Jag undrar vem hon kommer att vara i framtiden, hur hennes personlighet blir och vad hon får för intressen. Jag ser så mycket fram emot att få lära känna Elin och se hennes utvecklas. Vilket äventyr!Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-55360390815362134152019-11-12T16:24:00.000+01:002019-11-12T16:24:04.088+01:00Sex år och fyra månader sedan transplantationenDet var längesedan jag skrev i bloggen, men nu kände jag att det är dags för en uppdatering.<br />
Nu har det gått drygt sex år och fyra månader sedan den allogena stamcellstransplantationen och jag är tacksam för att kunna säga att jag befinner mig på en bra plats i livet.<br />
<br />
Om allt går bra så kommer jag att bli mamma i slutet av april, och det känns verkligen som ett mirakel.<br />
<br />
Efter stamcellstransplantationen upphörde mina menstruationer och vid efterföljande kontroller såg det ut som jag hamnat i klimakteriet. Därför har jag under flera år tagit medicin med östrogen, bland annat för att minska risken för framtida benskörhet.<br />
<br />
Jag har alltid trott att om jag en dag skulle ha chans att bli gravid så skulle det krävas IVF (provrörsbefruktning) och en god dos tur att detta skulle lyckas med det fåtal äggceller som frystes ned för många år sedan, innan min första stamcellstransplantation.<br />
Men nu har jag blivit gravid ändå, på "vanligt" sätt, och det är det som känns så mirakulöst, det hade jag verkligen aldrig trott skulle hända.<br />
Hittills har graviditeten gått bra och allt har sett normalt ut på kontrollerna.<br />
<br />
När jag förstod att jag var gravid var det lite av en chock, både lycka och oro på samma gång, men jag börjar allt mer vänja mig vid tanken på att bli mamma. Det är bra att man får nio månader på sig att förbereda sig, inte bara kroppsligt utan också mentalt.<br />
<br />
Ett orosmoment har varit att jag fått hög sänka (B-SR) sedan jag blev gravid. Det är inte ovanligt bland gravida, men eftersom hög sänka också kan betyda återfall så togs beslut att jag för säkerhetsskull skulle få göra en magnetkamera-undersökning. Det blev en riktig nervpärs med tankar på vad ett återfall skulle innebära för mig och för barnet i magen, men lyckligtvis såg alla bilder från undersökningen bra ut och nu kan jag slappna av och fokusera på graviditeten.<br />
<br />
Nu håller jag tummarna för att allt ska gå bra. Det känns som det kommer att bli en spännande och omvälvande tid framöver!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0p-5zcolv6HHA6cH9-AEZCCD_7iX3m5D2w4xknjt-SLRVg4Xz4YCv8IkXp4ZLhgGlsKXtZdtQm41bRYVzJJcC-ntgefL751v-BwUaqYAR7_yj_tJgYlekIjEpSE_L67mWQB0J_IZFfSQ/s1600/jenni.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1434" data-original-width="1440" height="636" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0p-5zcolv6HHA6cH9-AEZCCD_7iX3m5D2w4xknjt-SLRVg4Xz4YCv8IkXp4ZLhgGlsKXtZdtQm41bRYVzJJcC-ntgefL751v-BwUaqYAR7_yj_tJgYlekIjEpSE_L67mWQB0J_IZFfSQ/s640/jenni.jpg" width="640" /></a></div>
Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-40719111131842074642018-07-06T12:54:00.000+02:002018-07-06T16:00:11.584+02:00Fem år sedan stamcellstransplantationenDet har nu gått fem år sedan min stamcellstransplantation i Uppsala. Jag är frisk och mår bra och livet rullar på i en vardaglig lunk utan större bekymmer. Det är precis så jag vill ha det . Jag är så tacksam över att jag har det så bra just nu. Vilken tröst om jag hade vetat detta för fem år sedan när allting var så ovisst och skrämmande!<br>
<br>
För tre veckor sedan hämtade jag och min sambo hem Nessla, en västgötaspetsvalp. Hon är väldigt charmig och det är så mysigt med en liten hund i huset. Sedan hon kom hem till oss har jag haft semester och det har varit dagar som fått styras en hel del av valpen. När hon har varit vaken och leksugen har jag fått ägna mig åt henne och när hon haft sina sovstunder har jag läst böcker. De vanliga bestyren har fått vänta och det har varit skönt.<br>
<br>
För några dagar sedan var jag på kontroller på sjukhuset. Jag fick lämna många blodprover och det var rutinundersökningar av hjärta och lungor. Den här gången var jag faktiskt inte nervös inför att träffa läkaren, magkänslan var att allting är bra. Men att vara i Uppsala väckte många minnen. Jag gick genom parken intill sjukhuset och tänkte att det var med betydligt lättare steg nu än när jag var sjuk. Så många varv jag gått i den där parken, eller rullat fram i rullstol. Det är en väldigt speciell plats för mig.<br>
<br>
När jag var på sjukhuset lämnade jag ett brev som jag skrivit till min stamcellsdonator där jag tackar för den andra chans i livet som jag fått tack vare honom. Det enda jag vet om min donator är att det är en tysk man som är i 40-årsåldern i dag. Eftersom donatorn inte ska behöva veta mer om mig än vad han önskar så fick jag inte berätta så mycket om mig själv i brevet, inte heller skicka med några bilder eller kontaktuppgifter. Men när han fått brevet har han möjlighet att kontakta mig via sjukhuset om han så önskar.<br>
Det vore spännande att veta mer om vem han är och vad som fick honom att bli stamcellsdonator. Är det någon i hans närhet som drabbats av cancer som gjort honom medveten om detta? Men om jag aldrig får något svar så kommer jag inte att bli besviken. För mig känns det bara bra att ha fått möjligheten att säga tack och berätta att behandlingen gick bra.<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSI6CjAQMXoQsLSTGXjDyyiQ8aPeioeuhE1q1sGDotY94HVoz1ocegocsbcaSevJIe5dXNGjPtqRwoDljGYZw_ho8Qpb7n0f4fljFLr76GylOtHW_Rf3uz2SlnxaQM-9mrXN3xDixsOXE/s1600/IMG_9843.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSI6CjAQMXoQsLSTGXjDyyiQ8aPeioeuhE1q1sGDotY94HVoz1ocegocsbcaSevJIe5dXNGjPtqRwoDljGYZw_ho8Qpb7n0f4fljFLr76GylOtHW_Rf3uz2SlnxaQM-9mrXN3xDixsOXE/s640/IMG_9843.JPG" width="640"></a></div>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmc5blPsLlYBwHsXElG3takFof2ooMGsDzUuANo64FU-ZJMbELZRY7FSdr-gz3Vz2_mNvMK3Z2-z0sLXmpE-Jqra1jUTViKqJqYNMx1SlcaNGIqQqfKmWtWEPDF-7g37u4nd56Ni5vFEI/s1600/IMG_9840.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmc5blPsLlYBwHsXElG3takFof2ooMGsDzUuANo64FU-ZJMbELZRY7FSdr-gz3Vz2_mNvMK3Z2-z0sLXmpE-Jqra1jUTViKqJqYNMx1SlcaNGIqQqfKmWtWEPDF-7g37u4nd56Ni5vFEI/s640/IMG_9840.JPG" width="640"></a></div>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipoQ7e2VE8VcpAvdwJ9-MlheMKnh_J8JARKwJkw2PvqU5yJJWR7UQH7LH_kHjftiL47byKG00MmP1SvUX1iFou1dnXVzB3I8QmSANa_WeW7dmDiDZvHjSTR5l2BPdfki7zmpm62_hsKXg/s1600/IMG_9901.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipoQ7e2VE8VcpAvdwJ9-MlheMKnh_J8JARKwJkw2PvqU5yJJWR7UQH7LH_kHjftiL47byKG00MmP1SvUX1iFou1dnXVzB3I8QmSANa_WeW7dmDiDZvHjSTR5l2BPdfki7zmpm62_hsKXg/s640/IMG_9901.JPG" width="640"></a></div>
<br>Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-39328637274314162972018-02-23T15:32:00.003+01:002018-02-23T15:32:56.155+01:00En vinterhälsning<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det är vinter och jag njuter av kylan som dröjer sig kvar, så att det får fortsätta att vara gnistrande vitt ute. På helgerna åker jag skidor på åkrarna intill huset där pappa dragit upp spår med skotern. Det knarrar så härligt om skidorna och luften känns frisk i lungorna. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag stannar till här och var för att hämta andan. Min kondition är inte som den varit men det är okej. Jag behöver inte ha bråttom. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag mår bra nu. Allt fler dagar läggs emellan den jobbiga tiden efter stamcellstransplantationen när framtiden kändes så oviss. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag skriver inte så ofta längre på bloggen, men jag vill att den ska finnas kvar just för att jag vill förmedla hopp. Trots alla återfall jag haft så blev det bra tillslut och forskningen går ständigt framåt. Nu finns det fler behandlingsmöjligheter än när jag var sjuk, trots att det bara är några år sedan.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Den här veckan har jag varit på läkarkontroll och allt såg bra ut. Nu blir nästa koll i sommar då jag ska få åka till Uppsala för en lite grundligare undersökning. Då kommer det ha gått fem år sedan transplantationen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr_Dk2n6OCkNWMJqq2bZ2gtYVvnIAY2-lYPaPCNvk0vdL9C4I6gNnFXsHVc0wd4FnvDVzmz9jl-QwjOx12eTNyyTUU4kTgJmv7fEYoT_VX0lvmQLi3c3ZbsXFK0vbeOs5f4PSJfrKxv3E/s1600/jenni2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="909" data-original-width="1212" height="478" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr_Dk2n6OCkNWMJqq2bZ2gtYVvnIAY2-lYPaPCNvk0vdL9C4I6gNnFXsHVc0wd4FnvDVzmz9jl-QwjOx12eTNyyTUU4kTgJmv7fEYoT_VX0lvmQLi3c3ZbsXFK0vbeOs5f4PSJfrKxv3E/s640/jenni2.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-92050061243824788022017-10-13T14:01:00.001+02:002017-10-13T14:01:06.349+02:00Fyra år och tre månader sedan transplantationen<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgl_ca0_tm4Z9DKG0iLkBvNWO4A_FTkao279gGA7xOjGutJdOOIblaappu-LY2izSMCzOBIlg_M5tpje9ScXQapFR4wQxNb_c3da72NQI9kHU9HWQ_9or3QxmQVDXw9bVsU2zdvnXVZabQ/s1600/regnb%25C3%25A5ge.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="909" data-original-width="1212" height="478" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgl_ca0_tm4Z9DKG0iLkBvNWO4A_FTkao279gGA7xOjGutJdOOIblaappu-LY2izSMCzOBIlg_M5tpje9ScXQapFR4wQxNb_c3da72NQI9kHU9HWQ_9or3QxmQVDXw9bVsU2zdvnXVZabQ/s640/regnb%25C3%25A5ge.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
Nyligen var jag på kontroll på sjukhuset och allt ser bra ut. Wiiiho!<br />
<br />
Det är nu fyra år och tre månader sedan stamcellstransplantationen. Lite mer ork och energi i vardagen hade jag önskat, men på det hela taget mår jag bra. Det är värt en selfie med regnbåge!Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-20066797907137789102017-07-10T20:57:00.004+02:002017-09-12T10:54:21.270+02:00Semesterprat i P4 Värmland - nu är programmet sänt!Idag sändes programmet i P4 Värmland där jag berättar om tiden som cancersjuk och om stamcellstransplantationen som blev min räddning. Det kändes lite nervöst innan - hur skulle lyssnarna uppfatta mitt program? Klockan 15.00 satt jag och min kille, mamma och pappa, bänkade vid radion. Sedan följde en timme där det blev en del tårar, men också en stor känsla av tacksamhet för min situation idag.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicNhniS7a-WAlKcSp4GSYukACOjHQ3V5HV3nCCAQOzTNbYBYPQ0JudsnYYHlJNbUQHEpg5ds64OVxWikT79EqW2ZKz1DhZNt1Z0eKkiUpRWtwkd1-eFQky0LEla1CbbZSAjAe0Yny-dE4/s1600/radioprat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicNhniS7a-WAlKcSp4GSYukACOjHQ3V5HV3nCCAQOzTNbYBYPQ0JudsnYYHlJNbUQHEpg5ds64OVxWikT79EqW2ZKz1DhZNt1Z0eKkiUpRWtwkd1-eFQky0LEla1CbbZSAjAe0Yny-dE4/s640/radioprat.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Här nedan kan du lyssna på programmet i efterhand: (eller gå in på <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6707459">http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6707459</a>)<br />
<br />
<iframe frameborder="0" height="150" src="https://sverigesradio.se/embed/publication/6707459" width="100%"></iframe>Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-88875575316384090772017-07-02T22:40:00.002+02:002017-07-02T22:51:30.647+02:00Fyra år sedan stamcellstransplantationen<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnIEwCOspVN2oRBWu-4XXht8CeT3c3o03HqF-kl8nnI4noUEeMTC9GS8gfHZvTSJThYqu-9FfdJmFd3_x6rpF_TpBGltMrDRWqPRsKKdcHCcvX0HxloE_PW6i0RiGayBSjzvT5HjT2Fe0/s1600/trio.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="699" data-original-width="1131" height="394" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnIEwCOspVN2oRBWu-4XXht8CeT3c3o03HqF-kl8nnI4noUEeMTC9GS8gfHZvTSJThYqu-9FfdJmFd3_x6rpF_TpBGltMrDRWqPRsKKdcHCcvX0HxloE_PW6i0RiGayBSjzvT5HjT2Fe0/s640/trio.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tre bilder tagna i Stadsträdgården i Uppsala: 2013, 2014 och 2017.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Sommaren 2013 gjorde jag
segertecknet i parken intill Akademiska sjukhuset. Jag var glad över att blodproverna för första gången inte visade 0 vita blodkroppar, utan att mitt nya immunförsvar försiktigt börjat byggas upp igen. Ett år senare var jag tillbaka för en ny bild. Då gjorde jag segertecknet för att jag kände mig frisk och stark, mycket mer återhämtad än vad jag tidigare trott var möjligt. Och för ett par dagar sedan, när jag var till sjukhuset för den årliga kontrollen, kunde jag inte låta bli att ta ännu en segerbild. Fyra år har gått sedan transplantationen och jag är fortfarande frisk!<br />
Jag påminner mig om detta fantastiska då och då när modet sviker och det känns tungt. Hodgkins hotar inte mitt liv idag. Jag har fått en andra chans.<br />
<br />
Men tacksamheten över att leva hindrar inte att livet ibland känns tungt ändå. Den senaste tiden har jag varit ganska trött och inte orkat med så mycket mer än jobbet. Jag har känt mig ledsen och nere och har dragits med en del infektioner som inte har gjort saken bättre.<br />
<br />
Nu har jag semester och försöker tanka in ny energi i kroppen. Jag tänker att jag inte riktigt har tagit hand om mig själv som jag borde de senaste månaderna. Jag har stressat för mycket, ätit för dåligt och gjort för lite saker som jag mår bra av. Framöver får det bli ändring på det!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjB1JhMXv6Jd2sDkpI0dTP7QQ8SCuc-RT3OuRW1S3PNewAC0ao4LoxtALGWWx1FqECiPo3L8mLr6b3iTwgWdFgjLRl8bcozDFk9TPeMzkiwjZzNhsqeC6EY7JWrLMmfYEEB-oi74XaL9vE/s1600/tjoho.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="972" data-original-width="1600" height="388" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjB1JhMXv6Jd2sDkpI0dTP7QQ8SCuc-RT3OuRW1S3PNewAC0ao4LoxtALGWWx1FqECiPo3L8mLr6b3iTwgWdFgjLRl8bcozDFk9TPeMzkiwjZzNhsqeC6EY7JWrLMmfYEEB-oi74XaL9vE/s640/tjoho.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-57742658503292602222017-05-15T16:47:00.001+02:002017-05-15T16:47:03.215+02:00Semesterpratare i P4 VärmlandI sommar kommer jag att vara en av P4 Värmlands "<a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6692480">semesterpratare</a>". I ett radioprogram som sänds 10 juli och 13 juli kommer jag att berätta om åren då jag kämpade mot cancer och om den allogena stamcellstransplantationen som tillslut blev min räddning.<br />
<br />
Det känns väldigt meningsfullt att få sprida kunskap om donation av stamceller och hur livsviktigt det faktiskt är. Cancer är en sjukdom som drabbar så många, och jag hoppas också att min historia kan ge hopp. För jag mår ju bra idag, trots de där kämpiga åren - tillslut kom det en behandling fungerade.<br />
<br />
Manus är färdigskrivet och inspelat och musiken är utvald. Det ska bli väldigt spännande att höra hur programmet i sin helhet i juli! Efter sändning kommer programmet finnas som podd och då kommer jag såklart länka till det här på bloggen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiypOnYClzwR5eDGAqp_KAMtPMa6_-ZeEgVrBzVrnqt_7NVGSaWjyQyqgw2Fk-1CWnCu8esiou6AdlwHBRWIHdF19mmVCxSfAmg3sircYy4Im0CPfsOMVHfmIPcfbL4WWMYTx09hEo6lZU/s1600/profilbild2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiypOnYClzwR5eDGAqp_KAMtPMa6_-ZeEgVrBzVrnqt_7NVGSaWjyQyqgw2Fk-1CWnCu8esiou6AdlwHBRWIHdF19mmVCxSfAmg3sircYy4Im0CPfsOMVHfmIPcfbL4WWMYTx09hEo6lZU/s640/profilbild2.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: right;">Foto: Lars-Gunnar Olsson</td></tr>
</tbody></table>
Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-56681229053498384662017-01-29T10:19:00.001+01:002017-01-29T10:20:53.107+01:00Ett stort tack<p dir="ltr">Jag tänker ofta på vilken tur jag haft - hur jag trots de tuffa behandlingar jag gått igenom ändå mår bra idag. Tre återfall blev det men av allt att döma tog den sista behandlingen skruv. Det är helt otroligt.</p>
<p dir="ltr">När jag tänker tillbaka har det i perioder varit väldigt tungt men jag har fått det bästa stöd man kan få - genom sjukvården, familj och vänner.</p>
<p dir="ltr">En stöttepelare i sjukvården genom den här resan har varit min läkare. Han har följt mig ända sedan diagnosen 2008 fram till idag. Den här veckan träffade jag honom i samband med de kontroller som jag numera får göra två gånger om året. Alla blodprover såg bra ut och vi småpratade lite om mitt liv idag och hur jag mår.</p>
<p dir="ltr">Sedan fick jag veta att det kan vara sista gången vi ses. Min läkare, som fyllt 65 år, berättade att han kommer att trappa ned på arbetet och inte längre kommer arbeta på sjukhuset på min ort.</p>
<p dir="ltr">För mig blev det känslosamt att säga hejdå och det gick inte att hålla tillbaka tårarna. Han har betytt så mycket för mig under den här resan.</p>
<p dir="ltr">Så om du läser det här - än en gång tusen, tusen tack H.H. Du har varit fantastisk och jag kommer aldrig glömma hur du har hjälpt mig med all din kunskap och ditt engagemang.<br>
</p>
Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-56996300177721117512016-12-27T16:32:00.003+01:002016-12-27T16:32:35.157+01:00God fortsättning alla bloggläsare!<div>
2016 har varit ett riktigt bra år för mig. Jag har fått vara frisk och har kunnat landa i tillvaron efter allt som hänt de senaste åren. Jag och pojkvännen hyrde ett hus och flyttade ut på landet och jag började på ett nytt jobb där jag trivs väldigt bra. Den där vardagslunken som jag längtade efter, där jag inte tänker lika mycket på cancern, har börjat infinna sig. Just nu är det inga större bekymmer och så hoppas jag att det får fortsätta framöver!<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
Gott nytt år!</div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd8ZasA9QKFSrqrm5CPKVWGpRH8564hq5Uhau4iFeYJVEgy4_z6w0tyiYQAx-Tpp-qiBCe4YXv2Iq9YTbI40uhFhL8JaOcxnKdeSPI2Q6VfqcZCarMK4NTvEwC_Hr8CjRPE8aFfxOv_No/s1600/IMG_20161224_113611.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd8ZasA9QKFSrqrm5CPKVWGpRH8564hq5Uhau4iFeYJVEgy4_z6w0tyiYQAx-Tpp-qiBCe4YXv2Iq9YTbI40uhFhL8JaOcxnKdeSPI2Q6VfqcZCarMK4NTvEwC_Hr8CjRPE8aFfxOv_No/s640/IMG_20161224_113611.jpg" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Och till sist ett litet meddelande till mina läsare från USA och andra länder som helt plötsligt hittat till min blogg:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Suddenly the blog-statistics tell me that many of my readers come from other countries than Sweden, especially the United States.</b> Welcome! I am really interested to know how you found this blog, is it just by using Google or is there a link to my blog somewhere particular? And are you able to read my blog with the autotranslation without too much trouble? Please leave a comment, I'm really curious to know how you have found this swedish blog. :-) Thank you for reading! I wish you all a Happy New Year!</div>
Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-22394580919208579312016-11-02T15:55:00.001+01:002016-11-02T15:55:11.584+01:00Bloggen fyller fyra årJag började blogga strax efter mitt tredje återfall för snart fyra år sedan. Huvudet snurrade av tankar och rädslan för cancern var större än någonsin. När jag har haft det som tuffast har bloggen hjälpt mig att samla tankarna, och i början skrev jag mest för min egen skull. Men med tiden har jag hoppats att bloggen också kan vara en hjälp för andra som är i en liknande situation som mig.<br />
<br />
Då och då får jag mejl från personer som tackar för det jag skrivit här, eller som har frågor om något som jag gått igenom. Därför känns det rätt att den här bloggen får leva vidare, även om uppdateringarna numera sker mer sällan.<br />
<br />
Till dags dato har bloggen drygt 170 000 sidvisningar - och det är långt fler än vad jag trodde när jag började blogga!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkoaxVQSxitc76OCpJxkXZDXKK5EqvAd7hu-zc-cmwX9RpKFE43sPQfAZUINEaONzGcJyIxI345ThCzVSRXxIEpMcou9n5S7772Bt3YV9D2EQxWD4pzCkbzDWv22GE0hwtOh4O_8SHmA8/s1600/Jenni.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="440" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkoaxVQSxitc76OCpJxkXZDXKK5EqvAd7hu-zc-cmwX9RpKFE43sPQfAZUINEaONzGcJyIxI345ThCzVSRXxIEpMcou9n5S7772Bt3YV9D2EQxWD4pzCkbzDWv22GE0hwtOh4O_8SHmA8/s640/Jenni.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Många som hör av sig till mig undrar hur mitt liv är idag. Jag är tacksam över att jag kan säga att jag mår väldigt bra. Alla cancerbehandlingar har givetvis satt sina spår, men jag har fått min energi tillbaka och orkar med det som känns viktigt. Men jag lyssnar på kroppen och känner jag mig sliten pressar jag mig inte. Jag tar det väldigt lugnt på helgerna, det är min återhämtningstid.</div>
<br />
Nuförtiden går jag inte lika ofta på kontroller på sjukhuset. Jag och min läkare har kommit överens om att ses var sjätte månad och det känns lagom. Det är tryggt med kontrollerna, men samtidigt är det alltid mycket oro inför provtagningarna. Jag har fått veta att jag kommer att få gå på kontroller i sju år till - alltså i 10 år efter stamcellstransplantationen.<br />
<br />
Den cancervård jag har fått är fantastisk, jag tänker ofta på det - att jag i ett annat land kanske inte hade haft råd med den vården. Det system vi har i Sverige är verkligen något vi ska värna om.<br />
Jag tänker ofta också på min anonyma stamcellsdonator, som har räddat mitt liv. <i>Tack från djupet av mitt hjärta.</i> Och ett stort hurra också för alla Sveriges stamcellsdonatorer i <a href="https://www.tobiasregistret.se/">Tobiasregistret</a>. Ni är verkliga hjältar!Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-85461772508999346922016-08-30T20:43:00.002+02:002016-08-30T20:43:26.269+02:00Tillbaka på jobbet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAe4LOnmB-2vDrIJg-SUCJJnCMAC2lj3BJmzjw1N_2Cg2__7ZWs6RXnyoaYPATc7O5q5hAQdT_-a-RIfyh8u-GlWFLwxIG4gjmbty4Ng_JFdz-UOATBrCzBv6U-IvF-Otv48_VIqBGWww/s1600/IMG_20160730_170659.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAe4LOnmB-2vDrIJg-SUCJJnCMAC2lj3BJmzjw1N_2Cg2__7ZWs6RXnyoaYPATc7O5q5hAQdT_-a-RIfyh8u-GlWFLwxIG4gjmbty4Ng_JFdz-UOATBrCzBv6U-IvF-Otv48_VIqBGWww/s640/IMG_20160730_170659.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Nu känns det att det är höst, luften är friskare och det är dimmigt på morgonen när jag åker till jobbet. Det har varit en fin sommar med både lata dagar i hängmattan, ridturer, målning på huset och fina utflykter, bland annat en roadtrip till Ystad där jag fick sand mellan tårna på vackra Mossbystrand här ovan.<br />
<br />
På jobbet är semesterperioderna över och det märks i staden att skolorna har börjat. Saker börjar gå mer på rutin igen. Att det är höst innebär också att det regelbundet blir medlemsträffar med Ung Cancer igen. Jag hjälper till att arrangera träffarna i området där jag bor. Vi som kommer är en blandad skara mellan 18-32. En del är mitt uppe i sina behandlingar, andra hämtar kraft efter att ha avslutat sina. <a href="http://www.ungcancer.se/">Ung Cancer</a> är en organisation som har betytt mycket för mig. Den har gett vetskapen om att många fler än jag själv drabbats av cancer som ung, med allt som det innebär, och jag har fått stöd, bland annat genom stipendier för rehabilitering. Det känns meningsfullt att vara med och bidra till verksamheten på det lilla sätt jag kan.Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-52169921894093630822016-07-07T18:10:00.001+02:002016-07-07T18:10:14.780+02:00Tre år sedan stamcellstransplantationen<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdSru2pTN5lXmgsC_NRamXmw_sKttxEvs4TPN4C-75y1m1WyeRH8sWmr5RJ-jHvUs_HrPN5ljsl35KX1Ck990Omgxbk-f-Xt3g47p-_cWiaK7gWGdNsJLuZjhu1w7LLdwRBccPyN3WyQU/s1600/DSC_1071.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdSru2pTN5lXmgsC_NRamXmw_sKttxEvs4TPN4C-75y1m1WyeRH8sWmr5RJ-jHvUs_HrPN5ljsl35KX1Ck990Omgxbk-f-Xt3g47p-_cWiaK7gWGdNsJLuZjhu1w7LLdwRBccPyN3WyQU/s640/DSC_1071.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lämnar hus 50 på Akademiska sjukhuset med bra besked!</td></tr>
</tbody></table>
Fjärde juli är ett speciellt datum för mig - det var då jag fick ta emot stamcellerna från min donator, behandlingen som var min chans att bli frisk från cancern. Nu har det gått tre år och det känns stort. För några dagar sedan var jag på Akademiska sjukhuset för den årliga kontrollen och allt såg bra ut. Jag har fått veta att de flesta återfall efter stamcellstransplantationer vid Hodgkins lymfom sker inom tre år och att nu har passerat den "gränsen", känns väldigt hoppfullt.<br />
Jag känner en sådan enorm tacksamhet gentemot min donator, mannen i Tyskland som jag inte vet mer om än att han var i 35-årsåldern när han donerade till mig. Jag har tänkt att jag ska skriva ett brev till honom som sjukhuset kan vidarebefordra, berätta att behandlingen har gått bra och vilken hjälteinsats han har gjort för mig och hur mycket det har betytt.<br />
Det slog mig att allt blod i min kropp och min benmärg är nu av samma sort som hans. Jag har helt och hållet bytt blod. Det är fascinerande att behandlingen fungerar.<br />
<br />
Sedan några dagar tillbaka har jag semester och det har varit skönt att bara få vara hemma och ta dagen som den kommer. De första dagarna av ledigheten regnade det ihärdigt och jag var rädd att jag inte skulle få möjlighet att ligga och läsa böcker i hängmattan under eken som jag hade sett fram emot. Men de senaste dagarna har det varit soligt och varmt och det har blivit några timmar med noveller av Haruki Murakami och Alice Munro.<br />
<br />
På ängarna vid huset pressar de hö och plastar till rundbalar. Det doftar så gott av timotejen. Sommar!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDbC8Ym2ac40z5zWcJrsojuOrG3GvK22YU01nRw6NOIbXk5ROESwgJvYe8VhHXzpa5N0tOShyPe3vuCe7eF4MzPl6CBKKcGh4OYQoUNgtrBHRiYD9Jr4roPSt9-W5sC4chU-o20KcDPX0/s1600/IMG_20160705_231858.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="372" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDbC8Ym2ac40z5zWcJrsojuOrG3GvK22YU01nRw6NOIbXk5ROESwgJvYe8VhHXzpa5N0tOShyPe3vuCe7eF4MzPl6CBKKcGh4OYQoUNgtrBHRiYD9Jr4roPSt9-W5sC4chU-o20KcDPX0/s640/IMG_20160705_231858.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyAo5dyQpXE_Yr8YM02R2NKibs4JdjH_KqmAkm2MFsUH4Jcwzuek03mKR_PC5KG4TkoWlbtA54UldmW9W06fE2htkhxBOI3ubTOfwpMnUdWWVj3s6StCyulC5dZ857RJU3Zns3qeezulc/s1600/DSC_1120.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyAo5dyQpXE_Yr8YM02R2NKibs4JdjH_KqmAkm2MFsUH4Jcwzuek03mKR_PC5KG4TkoWlbtA54UldmW9W06fE2htkhxBOI3ubTOfwpMnUdWWVj3s6StCyulC5dZ857RJU3Zns3qeezulc/s640/DSC_1120.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-50759260603764044952016-06-16T15:17:00.001+02:002016-06-16T15:17:20.902+02:00TacksamhetTreårskontrollen efter transplantationen på Akademiska sjukhuset i Uppsala närmar sig. Då ska man kolla hur det går med mitt nya immunförsvar och att allt ser bra ut. Jag känner mig ganska lugn inför besöket då jag för ett par veckor sedan fick träffa min läkare på hemmaplan och alla blodprover såg normala ut. Han berättade att de flesta återfallen sker inom tre år efter transplantationen och att jag fortfarande är frisk känns därför väldigt hoppfullt.<br />
<br />
Jag stortrivs med att bo på landet. I går kväll gick jag till stallet för att ge hästarna en sista högiva och när jag sedan promenerade tillbaka på grusvägen ner mot huset var sommarkvällen alldeles ljum och det doftade timotej och skog. Jag kände en sådan oerhörd tacksamhet för mitt liv - över min familj, att få vara frisk, att kunna bo som jag gör, att ha ett arbete. Det var så att jag blev alldeles varm inombords. Det har hänt så många bra saker i mitt liv den senaste tiden.<br />
<br />
Utan de donerade stamcellerna hade jag inte varit där jag är idag. Jag hade sannolikt aldrig fått chansen att bli frisk. Vad mycket jag har att tacka min donator för!Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-50035668618921583342016-05-11T12:38:00.001+02:002016-05-11T12:38:06.040+02:00En försmak av sommaren<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-sMXne8qTJplSXcDALC-c_3FPzavQ4jXaedxYOJvQwGTC0kC8K1s9kSPR6C4Fd2IdUtxYYwRk2cPFpP17T5k3neVQidS-EI76fXk_UEwFFU1bpcwqVtC7Ktm9IpXOXQWFxsjS2BAi8aY/s1600/DSC_0994.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-sMXne8qTJplSXcDALC-c_3FPzavQ4jXaedxYOJvQwGTC0kC8K1s9kSPR6C4Fd2IdUtxYYwRk2cPFpP17T5k3neVQidS-EI76fXk_UEwFFU1bpcwqVtC7Ktm9IpXOXQWFxsjS2BAi8aY/s640/DSC_0994.JPG" width="640" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
För drygt en vecka sedan flyttade jag och pojkvännen till det här huset och de första dagarna blev det långhelg och sommarvärme. Nu är det som allra vackrast och en bättre tajming för att lämna staden kunde vi inte ha fått, för nu visar landet sig från sin bästa sida.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vi har planterat blommor, klippt gräs och sått grönsaker och jag och Baluba har ridit ut i skogen nästan varenda dag.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det känns fantastiskt och helt rätt. Jag är så glad för att vi provar detta. Det känns som att vi kommer att få ett helt annat liv när vi bor så här, där man är mer aktiv och pysslar ute, och sitter mindre framför teven. Men mycket jobb har det varit med flytten och ännu återstår en del saker innan vi helt kan stänga dörren till lägenheten i stan.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
En annan glad nyhet är att jag fått fast jobb! Det känns helt fantastiskt, jag som var så glad över ett långt vikariat och så öppnar sig möjligheten för något ännu bättre. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
I slutet av juni är det dags för treårskontrollen efter min stamcellstransplantation. Jag ber till högre makter om att allt ska se fortsatt bra ut. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Till sist, en somrig selfie och hälsning från mig när jag får lite sol på lunchen!</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBY0jEGH3VShDOHWytpKTGawu2sNkmUeb1OerSyAReEdSbEYhTS8ll3ukVs_WlkJ0z4M4ilKmuDVxs18fKy2GaNBu4OALSQSKmq5yRoVFV1lzmeJA9BrYUIqfxE5_pqH3JmGotdlzeoHs/s1600/DSC_0996.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBY0jEGH3VShDOHWytpKTGawu2sNkmUeb1OerSyAReEdSbEYhTS8ll3ukVs_WlkJ0z4M4ilKmuDVxs18fKy2GaNBu4OALSQSKmq5yRoVFV1lzmeJA9BrYUIqfxE5_pqH3JmGotdlzeoHs/s640/DSC_0996.JPG" width="640" /></a></div>
<div>
<div>
<br /></div>
</div>
Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-83437840458181108352016-03-11T12:02:00.001+01:002016-03-11T12:02:25.986+01:00Ett hus på landetOj så länge sedan det var jag skrev på bloggen nu! Många bra saker har hänt sen sist. Det känns som att jag är inne i ett bra flow. <br />
<br />
I januari började jag på ett nytt jobb som reporter på en lokaltidning. Jag trivs jättebra. Tjänsten är ett vikariat på 80 procent och det är skönt med de extra lediga dagarna som det innebär. Det bästa av allt är att jag har kontrakt för minst ett år. Att veta att jag kommer att ha jobb så länge framöver känns väldigt skönt.<br />
<br />
Något jag också ser fram emot är att flytta ut på landet. Att lämna lägenheten i staden har varit ett beslut som har växt fram de senaste månaderna och när möjligheten dök upp att hyra ett hus så bestämde jag och min sambo oss för att testa. Jag ser så mycket fram emot våren och sommaren i vår röda stuga!<br />
<br />
Stugan har tidigare varit sommarställe men har nu stått tom i några år och det krävs lite fix innan vi kan flytta in. Men jag tror att det kommer att bli riktigt bra. Min häst Baluba kommer också kunna flytta med och bo i ett stall alldeles intill. Att få ha henne så nära det kommer att kännas lyxigt och vi kommer ha tillgång till massor av fina ridvägar.<br />
<br />
Nu är min sambo och jag redan igång och packar. Vi sorterar, slänger och tänker över vad vi vill ha med oss. Det här är det roligaste som hänt på länge och det känns så spännande! <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwIhrbASlmkffgIdRWqCshB8eYIKZJWdTNticYxBW-UMNwgaQjwkpO3UMKqzMomPfuqM2pNwJyiCTV6tnY_kQVn4753NW-2GzHqlHhM6ld0pjUEg859148f1Cago0hAqKAc14CPDPFids/s1600/huset1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwIhrbASlmkffgIdRWqCshB8eYIKZJWdTNticYxBW-UMNwgaQjwkpO3UMKqzMomPfuqM2pNwJyiCTV6tnY_kQVn4753NW-2GzHqlHhM6ld0pjUEg859148f1Cago0hAqKAc14CPDPFids/s640/huset1.jpg" width="640" /> </a></div>
Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-15456594185367856732015-12-11T00:06:00.001+01:002015-12-11T00:06:03.582+01:00Två år och fem månader sedan transplantationenDet tickar på - två år och drygt fem månader har gått sedan jag fick de tyska stamcellerna. Sedan den dagen räknar jag mig som fri från cancer och för varje dag som jag fortsätter att vara det så är det ett rekord.<br />
<br />
För varje läkarkontroll med grönt ljus drar jag en lättnadens suck.<br />
<br />
Den här veckan var det dags igen - för kontroll alltså. Blodprover och känna efter knölar. Den här gången var sänkan normal och inget behövdes kollas upp ytterligare - skönt!<br />
<br />
Min läkare och jag bestämde att nu kan vi operera ut venporten som jag har inopererad under huden strax nedanför nyckelbenet. Jag har behållit den där för säkerhets skull, ifall återfallet skulle komma, men nu har det gått såpass lång tid att risken är liten för att cancern kommer tillbaka enligt min läkare, vilket ju är underbart att höra! Så nu ryker porten så snart jag får en tid för operation.<br />
Den har varit praktisk de perioder då jag behövt lämna mycket prover och fått mediciner i dropp, och jag har aldrig haft något besvär av den där den sitter. Men så särskilt snygg är den ju inte, så jag kommer inte att sakna den precis.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpVpmhcGZ5NNoxVYjLjHEmoR6GQR-WnfuGTwa4Ie2BvePQNBKTh5Syv12P14u3nHb-Aj-nQ8_kakQvMhefa1jKjHiTSEOJzP3vgBZl3drzl4GJXx1p2lnPvoriw0Neeib2norIV6RrY1M/s1600/venport.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpVpmhcGZ5NNoxVYjLjHEmoR6GQR-WnfuGTwa4Ie2BvePQNBKTh5Syv12P14u3nHb-Aj-nQ8_kakQvMhefa1jKjHiTSEOJzP3vgBZl3drzl4GJXx1p2lnPvoriw0Neeib2norIV6RrY1M/s640/venport.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Och pssst... undertecknad är intervjuad i senaste numret av Femina i en artikel som handlar om för och nackdelar med att läsa om sjukdomar på internet. Kolla in artikeln "Doktor Google, hallå!" där jag ger min syn på saken.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivxDHrGTsMwMagZu6v08tdy1eBzGGMkTalBoYg1yi1267RfocOy6lUZ7KJQOYKO22VFTVJE5xR69h140aZs3dAocOpyAHXj3iw-OMCfj54v6_z7U_pxX9Bqus8An-2K-i1Jv5wVIqBQP8/s1600/DSC_0030.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivxDHrGTsMwMagZu6v08tdy1eBzGGMkTalBoYg1yi1267RfocOy6lUZ7KJQOYKO22VFTVJE5xR69h140aZs3dAocOpyAHXj3iw-OMCfj54v6_z7U_pxX9Bqus8An-2K-i1Jv5wVIqBQP8/s640/DSC_0030.JPG" width="640" /></a></div>
Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-71089740540295636752015-10-10T23:58:00.002+02:002015-10-10T23:58:28.768+02:00Bra besked!Inget onormalt syntes på röntgenbilderna. Två år och tre månader efter transplantationen och jag är fortfarande frisk! Sänkan fortfarande förhöjd men inte lika mycket, och förmodligen var det en vanlig infektion som låg bakom.<br />
<br />
Jag är oerhört lättad men var så djupt inne i min skräckbubbla att jag har svårt att ta in känslan. Jag var verkligen inställd på det värsta.<br />
<br />
Tacksamheten över att få fortsätta mitt liv där jag är nu...den kan jag inte beskriva. Det blir bättre dag för dag. Jag bygger upp en trygghet runt mig, jag blir starkare.<br />
Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-345575482290628382015-10-02T20:49:00.002+02:002015-10-02T20:51:41.039+02:00Vågar inte ringaJag trodde att jag skulle få svar om röntgen den här
veckan men så blev det inte. Jag har tänkt på det varje dag men jag
vågar inte ringa till sjukhuset. Till veckan har det gått en månad sedan blodprovet visade förhöjd sänka och beslut togs om röntgen. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhshX4CIjI0jTHMEpfapfeBnVc0a6jMg2cjhphjtfNIyEDsxBgqSgBGplZN02sYNYVeU6WrPm16cTXpIg7rvwYcYwMgn9zdLszyFjqJnuYY6TJ1p1h3o8HeishbpvrrMTAxFeYZdB9aHzc/s1600/IMG_20150928_200620.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhshX4CIjI0jTHMEpfapfeBnVc0a6jMg2cjhphjtfNIyEDsxBgqSgBGplZN02sYNYVeU6WrPm16cTXpIg7rvwYcYwMgn9zdLszyFjqJnuYY6TJ1p1h3o8HeishbpvrrMTAxFeYZdB9aHzc/s640/IMG_20150928_200620.jpg" width="640" /></a></div>
<br />Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-77873340103890473522015-09-17T17:01:00.002+02:002015-09-19T19:33:06.421+02:00PD-1-hämmare - nytt hopp vid återfall med HodgkinsNär jag träffade min läkare senast berättade han att det just nu pågår en studie med en ny behandling vid återfall i Hodgkins lymfom. <br />
<br />
Det handlar om
en antikropp, PD-1, som triggar kroppens eget immunförsvar att angripa
cancercellerna, och det verkar vara färre biverkningar än vid vanliga
cellgifter.<br />
Det låter lite som hur man tänkt att cancermedicin borde vara - något
som får kroppen att själv bekämpa tumörerna. Det är mycket spännande,
tänk om det visar sig vara riktigt bra, bättre än
cellgiftsbehandlingarna?<br />
<br />
Än så länge är det 180
patienter i världen, varav en svensk, som provat den, men hittills har
resultaten varit lovande och därför går studien vidare i en andra fas. <br />
<br />
Visst ger det hopp att forskningen ständigt går framåt och behandlingarna mot cancer blir lite bättre för varje år!<br />
<br />
Här kan du läsa <a href="http://www.akademiska.se/press#/pressreleases/akademiska-foerst-med-ny-antikropp-mot-lymfkoertelcancer-1203960">pressmeddelandet</a> från Akademiska sjukhuset om den nya behandlingen. Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1410834362256863841.post-52417368158815681252015-09-17T16:45:00.001+02:002015-09-17T16:45:25.939+02:00Hemma och kurerar migJa det hör väl hösten till, det här med att bli förkyld. Jag har härdat ut och gått till jobbet även fast jag känt mig lite krasslig i några dagar. Men igår kände jag att nu funkar det inte - huvudet och halsen värkte och det kändes som jag inte kunde koncentrera mig ordentligt på någonting.<br />
Så idag är jag hemma och hoppas att lite varmt te och soffhäng ska få mig på bättringsvägen.<br />
<br />
Jag har fått min kallelse till röntgen, det blir nästa vecka. Sedan dröjer det förstås några dagar tills jag får veta hur bilderna ser ut. Jag försöker inte tänka på det så mycket, men det finns förstås i bakhuvudet hela tiden. Jennihttp://www.blogger.com/profile/10741062153825999499noreply@blogger.com0