2-årskontroll och halsfluss

Förra veckan bar det av till Uppsala för 2-årskontroll efter stamcellstransplantationen. Egentligen har det inte gått två år förrän i juli, men det blev lite tidigarelagt eftersom det är så fullt upp på sjukhuset under sommaren. Jag fick lämna massor av blodprover och fick göra en ny lungfunktionsundersökning. Ännu har inte alla resultat kommit, men efteråt hade jag en bra magkänsla.

Dagen efter Uppsalabesöket passade jag på att träffa min onkolog som var i Karlstad. Jag säger "min" eftersom han är den läkare som har funnits med från allra första början då jag blev sjuk och det har alltid känts tryggt att få träffa honom. Då fanns några provsvar i datorn, och det var en stor lättnad att sänkan, B-SR, var normal. Den kan bli förhöjd vid återfall, så det är alltid lite nervöst att höra vad det provsvaret är, även om det är så att sänkan kan bli förhöjd av många andra orsaker än cancer.

Maj månad har egentligen flutit på riktigt bra...tills nu. För i tisdags fick jag hög feber, lymfkörtlarna svullnade på halsen och jag fick en massa blåsor i munnen som gör jätteont. När jag blev undersökt på vårdcentralen fick jag veta att jag fått halsfluss. Usch, säger jag! Så just nu är det lugna dagar i soffan som gäller.

Första jobbdagen

Idag har jag gjort min första jobbdag som vikarierande reporter. High five på det! Och om en vecka har jag blivit lovad ytterligare några dagars inhopp på en annan redaktion. Nu är jag igång - det känns jättekul!

Under den gångna veckan har jag annars passat på att vara ute på landet. Om man kan är det där man ska vara tiden mellan hägg och syren när allt är så där knalligt grönt och försommarvackert att det nästan gör ont i ögonen. Jag åkte dit med hästen och tog långa promenadritter, fick en varm känsla i magen och tänkte att det här är livet.

Inte längre sjukskriven!

Idag har jag anmält mig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Det betyder slutet på en lååång sjukskrivning - drygt två år. Det känns pirrigt, och som ett stort framsteg att jag snart kommer att börja jobba på riktigt igen. Nu sitter jag och river mig i huvudet över alla intyg som ska till a-kassan och hoppas att det ska lösa sig med den biten också.

Arbetsträningen som jag ägnat mig åt sedan i november har varit jättebra. Först arbetstränade jag bara några timmar i veckan, men mot slutet gjorde jag fulla arbetsdagar flera dagar. Jag gick från att vara dödstrött i hjärnan av alla intryck till att känna att "nu grejar jag det här". I sommar har jag fått erbjudande om ett vikariat på samma arbetsplats och det känns som en fin start för mig.

Under maj ligger många sjukhusbesök framför mig. Nästa vecka ska jag till Uppsala för 2-årskontrollen efter transplantationen och dagen efter ska jag även träffa min onkolog. Det känns nervöst - jag vill så gärna att allt ska se bra ut, att det inte ska finnas minsta tveksamhet. Jag vill få fortsätta framåt, nu när jag är på gång!