Min första reaktion var att börja storgråta när sjuksköterskan kom in med lappen. Jag blev så glad, det kändes nästan som att det inte var sant, känslorna bara svämmade över. Nu går det äntligen åt rätt håll!
De närmaste dagarna jag fått höra att det kan gå ganska knackigt och att det kan några dagar för värdena att verkligen ta fart, men bara känslan av att det är på rätt väg nu är underbar!
Imorgon ska vi pröva att göra ett uppehåll med näringsdroppet och se om jag kan börja vänja magen vid lite vanlig mat igen. Läkarna tror att illamående kan börja släppa lite nu när värdena har börjat stiga och att jag även kan må bättre av att slippa näringsdroppet.
Så här brett har inte mitt leende varit på många dagar!
Härlig bild - nu ler jag också! :) Hoppas du kan få i dig lite mat och så småningom gå loss på det du räknade upp att du längtade efter att sätta tänderna i för ett tag sedan! Jag håller på dig! Kram!
SvaraRaderaFina, fina Jenni! Det gör ont att läsa om allt du får går igenom. Du berör med din blogg och jag sänder dig kramar laddade med så mycket styrka jag kan frambringa. Underbart med vändningen, äntligen! Du finns i mina tankar!
SvaraRaderaLisa från brännöträffen
Ett fång väldoftande rosor till dig Jenni!
SvaraRaderaNu har du snart nått toppen på uppförsbacken. Snart får du medlut.
Ett äkta och välförtjänt leende ser jag också.
Gläds verkligen med dig.
/Den ständigt läsande vännen på nätet./
Tänkte berätta lite om mig själv för du kanske undrar vem jag är.
En kvinna i 60 års åldern som har närstående, arbetskamrater och vänner som drabbats av denna
grymma sjukdom. Har flera barnbarn och går ständigt med en bävan för om någon skulle drabbas. Ser hur sjuka och anhöriga pendlar mellan hopp och förtvivlan.
Genom din beskrivning av känslor och tankar är det lättare att förstå vad som händer i kropp och själ i den olika skedena. Bara den som befinner sig där vet.
Tack Jenni!
Hej Jenni, jag känner inte dig... eller på något sätt kanske lite känns det som, genom din blogg som jag vid en slump kom över. Det är länge sedan jag blivit så rörd som när jag läst din berättelse om den resa du går igenom. En sådan kämpe du är, med sådant mod!! Jag lever själv med en kronisk sjukdom, dock inte ens i närheten av så allvarlig som din men vet hur tuffa dagarna ibland kan vara. Det ger mig styrka att läsa om hur du står på, hur du kämpar dig igenom även de gråaste dagar och hur du får glädje av de små, men viktiga saker i livet. Jag skickar många varma kramar och goda tankar till dig "främling" och hoppas du snart får må bättre<3
SvaraRaderaTack, så fint ni skriver! Kramar /Jenni
SvaraRaderahej fina Jenni! det du skriver o berättar berör verkligen och jag önskar att jag kunde trolla för då skulle jag trolla bort allt som heter cancer. tänker på dig och sänder självklart styrkekramar till dig!
SvaraRaderaStora styrkekramar Malin ifrån brännögruppen
Detta var verkligen skönt att läsa! Fortsätt på denna bana Jenni!
SvaraRadera/Mikael (brännögruppen)