Idag fick jag lämna mitt rum på Akademiska sjukhuset där jag varit inlagd i över en månad. Jag är utskriven! Det är knappt jag förstår det. Jag skulle vilja jubla och hoppa jämfota men jag känner mig helt slut. Jag är mager, darrig och musklerna värker. Det känns som om jag sprang maraton igår men i själva verket gick jag bara några hundra meter i parken. Men, påminner jag mig, jag mår inte illa, jag får i mig mat och det är underbart. :-)
Den riktiga triumfkänslan kanske inte infinner sig förrän jag verkligen är på
hemväg, för jag stannar i Uppsala ett litet tag till. Jag bor 30 mil bort
och redan på onsdag morgon ska jag på kontroll på Akademiska, så pappa
och jag tänkte att det var lika bra att spara på krafterna och bo i den
lägenhet han har fått låna under tiden som han har hållit mig sällskap. Det känns skönt att ha kommit hit till lägenheten. Jag slappnar av för första gången på länge. Det är en helt annan miljö än att ligga på avdelning.
Men tänk att jag är här nu! Att jag äntligen är klar med själva transplantationen. Nu börjar en ny fas som jag inte vet något om hur det kommer att bli. Jag hoppas att det nya immunförsvaret ska finna sig till rätta i kroppen och skoningslöst rensa bort alla elaka cancerceller ur min kropp.
Det hoppas jag också och nu har kommit en god bit på vägen! Hoppas det fungerar med det praktiska och att krafterna återkommer allt mer! Du är bäst!
SvaraRaderaTack Lena, jag laddar upp och hoppas på hemfärd! Kram Jenni
RaderaNjut nu, ta vara på stunden och ha det bra så går nog bilen snart hem mot storskogen igen. Hälsa pappa !
SvaraRaderaTack Annicka, det ska jag göra! Pappa hälsar tillbaka /Jenni
RaderaHej igen Jenni!
SvaraRaderaGrattis till flytten. Förstår att det betyder oerhört mycket för dig och din familj att du nu är så här långt på väg.
Du fattar verkligen bra beslut för den situation du är i. Att bo med pappa ett tag till måste vara helt rätt. Hans bakterieflora tål du ju. Hoppas att krafterna återvänder nu när du börjat äta.
Att du är mager, darrig är nog inte så konstigt efter den behandling du genomgått.
Du och inte minst din familj är värda att känna glädje idag.
Vän på nätet gläds med er.
Tack Vän på nätet! Jag tror också att det var ett bra beslut. Eftersom det har fungerat tillräckligt bra med mat och mediciner när jag har bott här så känns det tryggare att resa hela vägen hem, förhoppningsvis i morgon, onsdag. :)
Radera