Dag 25: Tufft, längtar efter vändningen

Sov inte så bra i natt, var mycket trött under förmiddagen och kom inte ur sängen förrän vid lunchtid. Lyckades peta i mig ett kex och ett litet glas nyponsoppa men kräktes upp det på promenaden i rullstolen på eftermidddagen. Blir helt utmattad i kroppen av att kräkas. Jag skakar och magsyran gör väldigt ont i halsen, som har blivit lite sårig.

Jag mår illa av alla starka lukter. Spriten som de tvättar av slanglåsen till droppen med, de förfyllda natriumsprutorna det spolas med, till och med att få saker i dropp direkt i blodet ger mig en smak i munnen som är kväljande. Ofta ligger jag beredd med kräkpåsen och blundar.

Kräkningarna kommer oftast när jag rör på mig, men jag vill ändå ut en sväng med rullstolen varje dag. Jag tror det är bra för mig med lite frisk luft, att sitta uppe en stund, att inte bara ligga i sängen. Jag behöver förstås hjälp med allt det där, som tur var har någon kunnat vara hos mig nästan hela tiden jag varit så här svag.

Förutom promenaden är dagens andra stora kraftansträngning duschen. Jag har pall att sitta på, men blir ändå helt skakig av att vara uppe. Efteråt är det ändå skönt att krypa ner i renbäddad säng och det känns fräschare. Upplever det som om näringsdroppets jolmiga lukt sätter sig i skinnet. Mådde dock rejält illa under kvällen och kräktes igen.

Längtar så efter en vändning nu. Läkarna hoppas att det kommer nu till veckan. Jag behöver det. Varje dag är tung. Det tar så lång tid. Dagarna flyter ihop. Det enda jag kan trösta mig med är att det skulle kunna vara ändå värre. Jag har i alla fall inte någon infektion med feber (ta i trä), utan bara mitt jobbiga illamående att tampas med.