Känner mig lite bätte från illamående idag. Har hittills bara kräkts två gånger och har däremellan lyckats smutta på en näringsdryck. Känner mig också lite piggare. Igår fick jag två påsar blod och en påse trombocyter som jag tror var välbehövliga.
Håret rasar. Jag får en tuss i handen för varje gång jag drar fingrarna genom det. Sköterskorna har ställt en liten hink bredvid sängen som börjar bli ganska välfylld nu.
Har fått ont i halsen. Det är nog de där slemhinneskadorna/svampen som man varnat mig för som följd av alla cellgifter. Än så länge är det uthärdligt, men känns när jag sväljer.
Hej!
SvaraRaderaDet är svårt att komma på något klokt att skriva som inte låter allt för fjuttigt. Ville mest säga att jag läser varje dag, tänker på dig och hoppas att du snart mår mycket bättre igen!
Kram från Örebro
Du kanske äntligen är vid den punkt då det vänder till det bättre om än det går sakta. Förstår att det är en sorg att mista håret. Och du som ser ut att ha så vackert, tjockt hår.
SvaraRaderaFörstår att det är svårt att känna sig piggare när man ser sig i spegeln utan hår. Men som tur är kommer det tillbaka.
Läste en artikel i en tidining om en tjej i din ålder som också drabbats av cancer. Hon struntade i peruk och resonerade med sig själv när folk tittade. "Hade jag varit kille så hade ingen reagerat, de rakar ju sitt huvud, men titta ni jag har genom gått en cancerbehandling". Modigt. Önskar dig än en gång styrka att härda ut.
En vän på nätet.