Stor kram till dig Jenni! Jag förstår att det är oerhört (!) tufft för dig även om jag inte kan förstå hur tufft. Vet dock hur det känns att "inte känna sig trygg i sin egen kropp" då det känns som att kroppen motarbetar en istället för samarbetar. Det är fruktansvärt jobbigt! Jag måste dock säga att du är såå beundransvärd med din inställning och ditt mod. Och det är absolut inte konstigt att du reagerar på allt som hänt. Det vore konstigt annars... Då vore du inte mänsklig! Det är inte många som hade orkat så som du gör! Jag håller tummar och tår för dig och hoppas att du snart får återvända till stallet och tryggheten där. Djur är guld värda för hälsan och välmåendet!
Hej igen Jenni! Jag tror din 4-bente vän saknar dig lika mycket. Det syns att ni två är ett. Du får se framåt och tänka att du ska rida ut med din vän bland vitsippor och fågelkvitter till våren. Med positiva tankar och lite hopp kommer man långt. Och än kan detta bli verklighet för dig. Vän på nätet
Underbar bild! Det lyser om er båda. Tänker mycket på dig och vill ge dig den här dikten som varit min livlina i stunder då allt stumnat inombords.
Små ting av Karin boye
Orkar du inte ett steg mer, inte lyfta ditt huvud, dignar du trött under hopplös gråhet- tacka då nöjd de vänliga, små tingen, tröstande, barnsliga. Du har ett äpple i fickan, en bok med sagor där hemma - små, små ting, föraktade i den tid som strålade levande, men milda fästen under de döda timmarna.
Önskar så att det ska vända för dig och tror att det gör det. Snart är det advent - ljusets ankomst.
Stor kram till dig Jenni! Jag förstår att det är oerhört (!) tufft för dig även om jag inte kan förstå hur tufft. Vet dock hur det känns att "inte känna sig trygg i sin egen kropp" då det känns som att kroppen motarbetar en istället för samarbetar. Det är fruktansvärt jobbigt! Jag måste dock säga att du är såå beundransvärd med din inställning och ditt mod. Och det är absolut inte konstigt att du reagerar på allt som hänt. Det vore konstigt annars... Då vore du inte mänsklig! Det är inte många som hade orkat så som du gör! Jag håller tummar och tår för dig och hoppas att du snart får återvända till stallet och tryggheten där. Djur är guld värda för hälsan och välmåendet!
SvaraRaderaHej igen Jenni! Jag tror din 4-bente vän saknar dig lika mycket. Det syns att ni två är ett.
SvaraRaderaDu får se framåt och tänka att du ska rida ut med din vän bland vitsippor och fågelkvitter till våren.
Med positiva tankar och lite hopp kommer man långt. Och än kan detta bli verklighet för dig.
Vän på nätet
Underbar bild! Det lyser om er båda. Tänker mycket på dig och vill ge dig den här dikten som varit min livlina i stunder då allt stumnat inombords.
SvaraRaderaSmå ting av Karin boye
Orkar du inte ett steg mer, inte lyfta ditt huvud, dignar du trött under hopplös gråhet- tacka då nöjd de vänliga, små tingen, tröstande, barnsliga. Du har ett äpple i fickan, en bok med sagor där hemma - små, små ting, föraktade i den tid som strålade levande, men milda fästen under de döda timmarna.
Önskar så att det ska vända för dig och tror att det gör det. Snart är det advent - ljusets ankomst.