fredag 8 november 2013

Fortfarande inlagd

Det har gått några dagar till här på sjukhuset. Jag är tillbaka i den välbekanta vardagen av bylsiga sjukhuskläder, petande i maten, väntande på läkarronden, väckningar mitt i natten för antibiotikasprutor, hemlängtan, gå ett varv runt parken, se på tv... Jag vet att det är bra att jag är här och att jag blir ordentligt utredd, men åh vad skönt det hade varit om jag sluppit bo på sjukhuset...

Mina utslag är kvar, men kanske är något mindre röda. Kanske är jag allergisk mot antibiotikat jag tagit tre gånger i veckan? Hudbiopsin har jag inte fått svar på än så jag kan bara spekulera. Men istället för att ta de där tabletterna (Eusaprim forte) så har jag fått inhalera medicinen. Jag fick andas genom ett munstycke i 20 min. Ångan som kom ut smakade lite bittert men det hela gick bra. Ska jag fortsätta med det blir nästa gång om en månad.

Jag känner att jag har svårt att samla tankarna för att skriva, är så sablans trött. Har inte längre feber och immunförsvaret har blivit bättre, vilket ju är väldigt positivt. Jag behöver inte vara skyddsisolerad längre men ska vara kvar här över helgen, tills alla provsvar kommit.

2 kommentarer:

  1. Hej Jenni! Jag trodde väl det! Du reser dig på nytt och dina värden förbättras. Vilken tjej du är! Även om du känner dig trött och sliten så skriver du till oss som följer din blogg. Det betyder mycket och dina inlägg har kommit att bli en del av min vardag. Jag hoppas att de kommentarer som du får kan bära dig framåt. Skönt att du inte behöver vara skyddsisolerad längre! Jag håller tummarna för att det nu bara går åt rätt håll!
    Alla kramar i världen till dig!

    Medresenären

    SvaraRadera
  2. Pest, pest!!
    Jenni, egentligen ser din beskrivning lite ljusare ut nu; dina utslag är inte så ettriga, inhaleringen gick ju skapligt och rätt så långt till nästa gång, ingen feber, bättre immunförsvar, ingen isolering.
    Det värsta är dina känslor för allt vad sjukhusvistelse heter och det är förståligt. Hemlängtan gnager. Tröttheten kan bestå av en del leda också, s k mental trötthet. Har läst många andra inlägg på bloggen från cancersjuka som alla skriver om att sjukhusvistelsen, lukt, mat, provtagningar, väntan, mm är ett enda stort äckel.
    Men jag är helt säker på att du fixar helgen.
    Hälsningar från vän på nätet

    SvaraRadera