Mina utslag är kvar och förutom GVH (immunförsvaret som attackerar kroppen) så skulle utslagen även kunna vara läkemedelsallergi. Så nu äter jag så lite mediciner som möjligt. Samtidigt väntar jag på svar på hudbiopsin som kanske kan berätta om det är GVH eller inte.
Så till dagens stora prövning - Bronkoalveolärt lavage, BAL, en spolning av bronkerna som omger lungorna. Anledningen till undersökningen var att det på röntgenbilder synts en förändring i lungorna som såg ut att kunna vara en infektion. Jag var livrädd för den här undersökningen och hade helst velat sova igenom alltihop. Men jag blev övertalad att lugnande medicin skulle räcka för att hålla paniken stången.
Jag fick ligga bakåtlutad på rygg och fick en bedövande spray sprutad i svalget och halsen som skulle ta bort kräkreflexen. Det smakade illa, jag hostade och fick svälja ner så gott det gick. När jag var bedövad fick jag bita i ett munstycke och så fördes en slang ned i bronkerna. Med den spolade man och sög sedan upp vätskan igen. Jag minns inte så mycket av den delen av undersökningen på grund av att jag var så drogad, men det ska normalt sett inte göra ont. Jag fick ett lugnande medel som heter Midazolam och som gör att man blir väldigt dåsig och ofta inte minns något efteråt. Helt underbart tycker jag, för det känns som att man varit sövd men utan att man mår dåligt när man vaknar. I efterhand tycker jag undersökningen gick väldigt bra, jag fick ingen panik och ingenting gjorde ont. Det enda jag kan klaga på är att jag blev hes efteråt och lite öm i halsen. Nu måste jag vänta några dagar på svaret om vad det kan vara för fel i lungorna.
Avslutar med en liten bild på mig i min sjukhussäng. Försöker visa hur min rödflammiga arm ser ut men webbkameran tar inte upp färgerna. Däremot syns det hur mycket hår jag fått! Fyra månader efter transplantationen...
Hej! Jo visst syns det röda på din arm. Stackars dig vad du får stå ut med mycket. Hoppas du får ordning på dina lungor och att du snart känner dig bättre.
SvaraRaderaVet du, jag vill så gärna skicka en liten hälsning men hur man än vänder och vrider på orden så låter det så "futtig".. ��
Krya-på-dig-kram
/ Catrin
Hej Jenni! Nej, nu är det bara för mycket! Det ena efter det andra tycks drabba dig och ändå kan du se strimmor av hopp. Enastående i din situation! Jag hoppas verkligen att febern ger vika och att proverna kommer att ge vägledning för fortsatt behandling. Skönt att provtagning idag gick bättre än du hade trott. Jag själv kan känna paniken när du återger vad du har gått igenom under dagen. Jag kan förstå att du gläder dig åt ditt "nya" hår. Håret har stor betydelse för välbefinnandet och är en del av "jaget". Jag ser fram emot bilder på dig, din häst och ditt nya hår framöver.
SvaraRaderaBamsekramar behöver du från oss alla som följer din blogg! Här kommer en från Medresenären.
Hej!
SvaraRaderaTack och lov att BAL-undersökningen var barnhärtig mot dig och att du slapp paniken även om det var med hjälp av lite droger.
Nu får vi vänta på svaren och det behöver ju inte bli det allra värsta.
Visst syns det att din hud är påverkad och reagerar med en utbredd rodnad. Jag fick en liknande reaktion när jag genomgått en dubbeldos av antibiotika mot halsinfektion. Det känns förstås bra att ha fått tillbaka håret. Jag läste precis en blogg som heter Laris blogg - kampenmotcancer.blogg.se där han beskriver ungefär samma händelseförlopp som du gått igenom, feber, illamåenden, kräkningar, mer feber, blåsor i munnen, virus mm.
Det är ju helt klart ingen tröst men det kanske lättar om det ända är vanligt att sådana orosmoln dyker upp och försenar tillfrisknandet.
Kämpa på Jenni, jag tror du kommer ge den där Mr Hodgkins en spark där bak snart.
Vännen på nätet