Hej på er! Jag hoppas att ni haft en mysig helg och en fin första advent. Hos mig har det varit lugnt. Mamma har hållit mig sällskap på sjukhuset och vi har tittat på längdskidor och ridning på TV, mina favoritsporter. På avdelningen har det bjudits på glögg och saffransbröd och det lyser en adventsljusstake i fönstret på mitt rum. Tempen kryper upp till 38 om kvällarna men jag känner mig rätt okej. Men det går trögt med maten och jag längtar hem väldigt mycket.
I fredags bad jag att få prata med en läkare på eftermiddagen och gå igenom i lugn och ro vad som händer. Jag fick bekräftat att mitt immunförsvars återhämtning går trögare än vid de flesta allogena stamcellstransplantationer, men att de märkt att det ibland kan vara så med just Hodgkinspatienter. En orsak kan vara att vi ofta har flera års tuffa behandlingar bakom oss som påverkat kroppen, medan allogen stamcellstransplantation kan vara första behandling vid en del andra blodsjukdomar. Min benmärg producerar blodceller i långsamt takt men förhoppningen är att den ska återhämta sig och bli starkare med tiden. Virusinfektioner och behandlingarna mot dem kan påverka märgen och det har jag ju haft flera stycken på rad. Men om min benmärg inte verkar komma igång eller skulle bli sämre så berättade läkaren att man kan be donatorn om en extra dos stamceller.
Hej! Advent är speciellt i vintermörkret, trots mycket blåsigt väder och plusgrader. Idag är det skyltsöndag på många håll och lusten och risken att handla på sig för mycket är stor. Ofta är "less is more" det som man mår bäst av. Allt detta överflöd av allt och alla måsten skapar stress och känslor av att inte räcka till. I din situation har man lite annat att tänka på och jämföra med och då skulle jag tro att "julhysterin" framstår som ganska oväsentlig. Skönt att du fick samtalet med läkaren, det gör att du kan få lite lugn och ro. Igår såg jag en intervju med Marie Fredriksson i Roxette. Hon drabbades av hjärntumör för några år sedan och har haft en tuff resa tillbaka till ett normalt liv, musiken och scenen. Nu kommer hon med en ny platta på svenska och ger sig ut på turné i Sverige tillsammans med sin man. Texterna och musiken är skrivna av både Marie och hennes make och återger känslor och tankar och vikten av att ha någon vid sin sida i en svår situation. Att försöka leva i nuet och inte oroa sig för vad som händer längre fram var ett sätt att stå ut när det var som svårast, enligt Maries make. Det är lättare sagt än gjort men att glädjas åt små ting här och nu, t ex att mamma finns på plats,en adventsljusstake, en lussekatt och en skvätt glögg. Du kommer säkert att minnas denna 1:a advent i hela ditt liv, eftersom det är en sådan speciell situation.
SvaraRaderaHästarna igår och idag på TV var både bra och vackra! Mycket elegantare än skidåkarna!
Massor med positiv energi till dig och dina kära!
Medresenären
Jenni!!
SvaraRaderaÄn en gång ett klokt val att ta ett snack med läkaren. Här får du bekräftelse på, att dina tidigare så tuffa behandlingar gör, att din benmärg inte orkar bilda blodceller i den takt som vore önskvärt.Tack och lov att det finns en ytterligare plan att ta till.
Ditt skrivande har en lite ljusare klang nu, Jenni. Den ger mig en känsla av framtidstro och tillfrisknande.
Advent och jul med alla ljus förmedlar värme och gemenskap. Trots din begränsning skapades värme och gemenskap runt dig med hjälp av mamma, adventstaken, glöggen, saffransbullen och häst- och ridsporten. Njut.
Vän på nätet