Det verkade ju fungera så bra med de där Zarziosprutorna. De vita blodkropparna ökade, var nästan uppe på nivåer som hos en frisk människa. Två dagar senare - BAM! Värdena är nere i bott och jag är mycket infektionskänslig igen. Vad händer? Varför?
Så idag har jag fått vara hela dagen på sjukhuset. Känner mig så trött på den här karusellen. Vill inte, orkar inte. Men det spelar ingen roll vad jag vill. Livet rinner vidare på sitt obegripliga och förvirrande sätt. Det bästa vore nog att bara flyta med. Tänk om jag kunde det...
Fick veta idag att jag tyvärr inte kan få mina behandlingar hemma. Det är kommunerna som ansvarar för hemsjukvården och det varierar vilken hjälp man kan få. I min kommun har man valt att inte hjälpa till med antibiotikadropp och liknande. När läkaren på min avdelning hade frågat hade de sagt att det skulle krävas två personal för att sätta på droppet, att jag skulle behöva övervakning i fall jag skulle få en allergisk reaktion och att det var för besvärliga tider. Jag tycker det är konstiga argument - här på avdelningen är det bara en person som sätter igång droppen, jag har fått medicinen massor av gånger utan att få någon allergichock och det måste ju vara fler patienter som behöver vård tidig morgon och sena kvällar. Men, men... de har sina regler.
Jenni, förstår att detta suger kraft. Jag kan känna uppgivenhet för din situation. Men flyta med ska du inte, det är mer normalt att känna som du gör. Du är en kämpe och det måste du fortsätta med. Nu har din kropp ändå nosat på ett friskt tillstånd. Det kanske inte är möjligt att ligga på en "frisk" nivå direkt utan det blir lite hoppigt i böjan.
SvaraRaderaTacksam att du förmedlar, jag tänker på dig vaje dag, kan inte låta bli oroa mig när det är tyst.
Hälsar vän på nätet
Hej!
SvaraRaderaJag förstår verkligen att du blir trött på "hela skiten". Att aldrig få vara i fred, att aldrig få koppla av i hemmets vrå, att alltid behöva nya behandlingar, att alltid behöva gå i "ledband på grund av den djävla cancern. Tufft att orka se framåt och hoppas på ljuset i tunneln i en sådan karusell! Orättvist att i din ålder behöva genomlida en sådan resa. Det är ju annat man ska ägna sig åt i de åren. Då ska ju livet vara som bäst. Jag blir bara förbannad när jag tänker mig in i din situation, eftersom allt är så mödosamt för dig.
Regler är visserligen till för att följas men man kan tycka att vissa avsteg kunde göras utifrån aktuell situation. Det vore ju skönt för dig att få lite lugn och ro och slippa sjukhusmiljön inte minst med tanke på din mentala hälsa. Det är ju en påfrestande resa för både kropp och själ!
Alla krafter i världen till dig!
Medresenären
Nu får det ju vara nog! Kan det inte någon gång få flyta på så du kan få känna tillförsikt och att det lättar... Lider med dig, förstår att det inte bara går att flyta med och acceptera alla tvära kast och motgångar utan att känna sig uppgiven. Hoppas läkarna hittar en förklaring till det och att det bara är en tillfällig dipp! Tråkigt att inte behandlingarna i hemmet godkändes. Ge inte upp! KRAM!
SvaraRadera