I natt behövde jag inte ta någon morfintablett för att kunna somna. Det går långsamt, men jag blir lite starkare för varje dag. Dagarna efter operationen känns som en försmak av hur det vore att vara gammelmormor Jenni. Såret på magen har liksom dragit i hop mig. Jag kan inte räta ut mig ordentligt än och det gör ont när jag råkar använda magmusklerna. Jag går framåtböjd och hasar omkring med korta steg, och har värk i ryggen och axlarna eftersom jag har så krokig hållning. Det är svårt att ta sig ur sängen och upp ur soffan och det hugger till av smärta i magen om jag råkar hosta, nysa eller skratta till.
I går såg jag mestadels på tv, med undantag för några korta promenader till köket för att hämta lite mat. Jag längtar till stallet så jag nästan blir tokig. Jag vill dit och se hur det är med mina små älsklingar. Så idag ska pappa komma och hämta mig med bilen och vi ska åka dit tillsammans. Det blir nog så att han får göra allt jobbet medan jag sitter på en spånbal och tittar på, men det ska bli skönt att i alla fall titta till dem och lämna lägenheten en stund.
Jag har fått en blombukett från mitt jobb. Enligt mitt läkarintyg så ska jag vara redo att jobba igen på tisdag. Jag hoppas att läkningen tar fart så att det blir så, det är ju några dagar tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar