Hästar är så vackra och vänliga varelser. Det är fantastiskt att de trots all sin styrka och snabbhet accepterar människan och att det går att samarbeta och känna tillit för varandra, trots att vi är så olika arter. När kommunikationen fungerar är det en underbar känsla. När hästen är uppmärksam och följer minsta signal känner man sig verkligen hedrad.
Men, att kommunicera med hästar är en ädel konst och jag är otroligt imponerad över proffs som Leslie Desmond, Buck Brannaman eller Monty Roberts som genom sitt lugn och tydliga kroppsspråk tycks få hästar att nästan genast känna tillit till dem. För mig däremot (och för de allra flesta andra misstänker jag) finns det en hel del att jobba på. Men att få glädja sig åt små framsteg är också en del av tjusningen.
Under helgen ska jag ägna mig åt helt åt min häst Baluba. Jag ska flytta henne till ett annat stall där det finns tillgång till manege så att jag kan rida även när det är mörkt ute. Just nu är hon uppstallad hos mina föräldrar ute på landet, och jag bor i lägenhet i stan, några mil bort. Det är lite nervöst att byta miljö, men jag tror att det kommer att bli bra.
De senaste veckorna har jag jobbat heltid och med allt det omtumlande som har hänt har det varit svårt att hinna med min häst så mycket som jag vill. Jag känner att vi har tappat kontakten en del. Men det ska det bli ändring på nu. Jag ska börja jobba deltid och den lediga tiden kommer jag att ägna åt att rida och pyssla i stallet. Det är en av få saker som verkligen skingrar mina tankar just nu och jag tror att det är den bästa terapi jag kan ge mig själv.
Idag har det varit en bra dag. Visst finns tankarna där och surrar i bakgrunden, men jag känner mig trots allt ganska lugn. Det är en vila efter de senaste dagarnas bergochdalbana av känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar