Det blev bestämt i Uppsala att jag ska frysa ned ägg. Men innan äggen kan plockas ut måste jag först ta hormonsprutor i två veckor. Jag var och hämtade ut alla grejer på apoteket, nu ligger det i en påse bredvid mjölken i kylen. Det var inga billiga saker precis, 2000 spänn gick alltihop på.
Ikväll ska jag alltså ta första sprutan. Om en vecka kommer jag att bli kollad med ultraljud och en vecka senare ska äggen vara klara att plockas ut på sjukhuset.
När jag var i Uppsala fick jag även träffa min läkare. Vi hade ett jobbigt samtal där jag frågade om hur det blir om jag inte väljer att göra en allogen stamcellstransplantation, utan istället satsar på en bromsande behandling med cytostatika. Jag frågade hur länge cancern kan hållas i schack och han sa att det var svårt att svara på, men att det brukar fungera ett par år. "Ett par år". Det lät så lite. Jag trodde faktiskt det var betydligt längre än så för de flesta.
Läkaren klämde på magen och konstaterade att körteln inte verkade ha blivit större. Han sa att om det varit en annan typ av cancer som är aggressivare så borde den ha växt nu. Allt talar för att det är Hodgkins igen, han sa att jag skulle förbereda mig på det.
När jag lämnade sjukhuset kände jag mig väldigt rädd.
Har haft två riktigt tunga dagar. När jag gått till jobbet på morgonen har jag tänkt att jag bara kommer jobba några timmar, sedan gå hem. Men väl på plats har det gått bättre och jag har tagit mig igenom dagen. Nästa vecka kommer jag att jobba halvtid, istället för heltid. Det tror jag blir bra, jag behöver tid för ren återhämtning. Det har varit så mycket som hänt på kort tid.
Jag väntar fortfarande på besked om det blir en titthålsoperation för att ta ut körteln. Jag hoppas det inte dröjer länge, jag vill få svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar