Bota cancer med hälsomat och mental kraft?

Ett tag plöjde jag igenom böcker med goda råd om hur man själv kan motverka cancer. Jag försökte följa alla de där råden och tog det på så stort allvar att jag fick dåligt samvete för minsta godisbit eller slö dag utan motion. Nuförtiden är jag inte lika sträng mot mig själv, men försöker hålla det på en okej nivå.

Kostråden i böckerna jag läst är inte speciellt överraskande - det handlar om samma nyttiga mat som det alltid talas om. Man ska äta mycket grönsaker, frukter och bär. Man ska dra ner på det röda köttet och istället äta mer fisk, gärna feta sorter rika på omega-3, som lax och makrill. Man ska äta fullkornsprodukter och undvika vitt mjöl och socker, inte dricka för mycket alkohol osv...

En del produkter har lyfts fram som särskilt nyttiga om man har cancer eftersom de påstås innehålla ämnen som motverkar tumörerna, till exempel olika sorters kål, broccoli, lök och grönt te.

Till hälsoråden jag fått hör även vanligt motionerande och andra övningar, som mindfulness, meditation och yoga. Jag märker att jag mår bättre om jag kommer ut och rör på mig, speciellt ute i naturen. En joggingtur i skogen är något helt annat än att springa på rullbandet på gymmet.
Lugnare, mer koncentrerande övningar som meditation, mindfulness och yoga har jag aldrig lyckats få någon rutin i, men när jag har prövat det så har jag känt mig väldigt avslappnad efteråt.

En av de bättre hälsoböckerna jag läst är Anticancer: ett nytt sätt att leva av David Servan-Schreiber. Den är lättläst och tar ett helhetsgrepp på hur man kan motverka cancer med både kostråd och andra livsstilsråd. Den känns också trovärdig eftersom den utgår från forskningsstudier och är faktagranskad av en svensk professor i nutritionsepidemiologi, Alicja Wolk på Karolinska Institutet, som har skrivit förord och fotnoter i boken.

Jag gillar även Maten som skyddar mot cancer av Kerstin Hultén och böckerna Supermat och Livskraft av läkaren Helena Nyblom.

Sedan har jag även läst några andra böcker, typ Resan av Brandon Bays, som jag inte gillade alls. Resan handlar om författaren själv som fick en enorm tumör i magen och diagnosen att hon bara hade några månader kvar att leva. Eftersom hon inte trodde på konventionell medicin vägrade hon att ta cytostatika utan lade istället om sina levnadsvanor. Hon åt nyttig mat, tog naturliga hälsopreparat och gick igenom en mental process där hon rensade bort negativa tankar och gjorde sig kvitt gamla trauman. Efter några månader var tumören helt borta och hon var botad tack vare hennes "resa", enligt boken.

Jag tror att många upplever den typen av böcker inspirerande, men när jag läste den kände jag mig bara stressad. Boken fick mig att känna skuld, som att cancern är mitt fel för att jag tänkt för negativa tankar.

Visst tror jag att sinne och kropp hänger ihop. Stress och ångest gör ju till exempel kroppen försvagad när den tvingas gå på högvarv utan avbrott. Men för mig är det ändå något som skaver i böcker som Resan. Historien om jättetumören som bara krympte och försvann av hennes livsstilsförändring känns lite för bra för att vara sann. Jag tolkar budskapet i boken som att det inte finns någon gräns för kroppens självläkande bara man lyckas tänka och känna rätt. Men det känns som en alldeles för enkel förklaring.

Du som läser detta, vad tänker du om alla råd kring hur man ska leva och tänka när man har cancer? Följer du några särskilda hälsoråd?