Jag har många gånger fått frågan "Är du frisk nu?". Det är en fråga som är svår att svara på. Tyvärr finns det ingen undersökning som säkert kan berätta om cancern verkligen är försvunnen. Om det funnits hade det varit underbart, för då skulle ingen behöva vara orolig för återfall.
Cancern är lömsk, kan sova och gömma sig. Det är först efter flera år utan symptom som man kan anses friskförklarad. Därför är frågan "Är du frisk nu?" ganska jobbig att få, hur välmenande den än är. Den triggar lätt igång oro och negativa tankar.
Cancer har varit en förvirrande sjukdom för mig eftersom jag haft få symptom. Till att börja med hade jag en knöl på halsen, ett synligt bevis, men det krympte snabbt med de första cellgifterna. Större delen av tiden som jag har haft cancer har jag inte känt några symtom alls. Det är bara röntgenbilder och en läkare som berättar för mig att något är fel i min kropp, men det är inget jag själv kan känna.
Först var det svårt att greppa att jag verkligen fått cancer, och sedan, mellan återfallen, har det varit minst lika svårt att sluta tänka på mig själv som sjuk. Så länge inte tumörerna påverkar kroppen blir det en sjukdom som är svår att förstå, och som får mig att känna mig sjuk fastän jag egentligen kanske borde tänka på mig själv som frisk.
För vad är det egentligen att vara "frisk"? Handlar det om hur man mår, eller kroppens tillstånd, så som den ser ut i blodprover och på röntgenbilder?
Kanske är jag "frisk" varje dag som jag mår bra och känner mig stark, även om det finns tumörer i min kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar