På tisdag bär det av till Uppsala. Det känns pirrigt att det bara är några få dagar kvar innan behandlingen drar igång. Jag ber att jag ska klara det, att det kommer bli bra. Att jag kommer kunna leva mitt liv som nu, efteråt. Att jag ska bli frisk.
När jag och min pojkvän fick reda på datumet och insåg att vi inte hade många dagar kvar då både han och jag var lediga så bestämde vi oss för att göra en resa. Vi packade bilen och åkte till Norge med nästan ingen planering och lägsta möjliga budget. Vi köpte konserver och snabbmakaroner som vi värmde på trangiakök och om nätterna sov vi bak i bilen. Med sätena framfällda fick vi precis plats båda två. Det blev lite trångt men funkade förvånansvärt bra. :-)
Vi hamnade i fjällen i Telemark där vi vandrade till Gaustatoppen. Vandringen tog några timmar och kändes rejält i benen, men var väl värt besväret. Sista biten till toppen fick man klättra på en ås med stenbumlingar och stup på båda sidor. En del partier var snön fortfarande kvar och i början var jag rädd för att halka och störta ner. Men efter en stund kände jag mig lite säkrare på benen. Vädret var fantastiskt, himlen klar och utsikten milsvid.
Från Telemark bar det vidare till kusten där vi doppade fötterna i havet. Sedan åkte vi på slingrande vägar längs med Hardangerfjorden. Vi passerade vackra vattenfall och i byarna var det betande får eller odlingar med fruktträd på nästan varje liten åkerplätt. Efter några långa serpentintunnlar genom bergen kom vi därefter upp på den karga Hardangervidda där vi övernattade. Hemvägen gick via Geilo och Kongsvinger, på vindlande vägar där man ett flertal gånger fick stanna bilen för betande getter och får.
Det känns särskilt roligt att vi åkte på den här resan nu efter som det förmodligen kommer att dröja några månader innan jag har immunförsvar och kraft nog att vandra i några fjäll igen. Men jag hoppas att det kommer att gå igen, förr än jag hoppas på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar