Eftersom det gick såpass snabbt att hitta en ny donator behöver jag inte mer cytostatika innan transplantationen, och det är skönt att slippa. Jag mår riktigt bra just nu och det är skönt att få fortsätta göra det ända tills det är dags att läggas in.
Idag är jag är i min lägenhet i stan och regnet smattrar mot fönsterblecken. Min björklund på landet är inte så solig och varm just för tillfället. Bilden nedan togs för några dagar sedan vid mina föräldrars gård, dit jag har åkt nästan varje dag de senaste veckorna. Det är en av mina favoritplatser. Att sitta på en sten under träden och inte höra annat än fåglar, och hur vinden drar genom lövkronorna gör mig helt lugn.
För ett par månader sedan visste jag inte hur jag skulle orka med ännu en behandling mot cancer. Till en början kändes inte allogen stamcellstransplantation ens som ett alternativ för mig. Tanken på allt som kunde gå fel gjorde att jag ville skjuta upp det till någon gång i framtiden. Men sedan jag fått veta att jag egentligen inte har något alternativ för att kunna bli frisk så har jag allt mer ställt in mig på det. Nu känner jag mig mer redo än någonsin.
Hej Jenni!
SvaraRaderaDet är Kerstin som tittar in hos dig igen, vill läsa hur det går för dig. Blev så glad för din skull att det äntligen blir av, efter förra besvikelsen. Men allt har en mening och den här donatorn är rätt för dig. Jag håller tummarna, stortårna :-) och mitt hjärta för att allt kommer att bli bra. För jag tror det, för jag har lärt mig vara optimist. Det blev jag efter att jag överlevde min resa - ser så ljust på tillvaron numera. Det är en gåva man får när man överlever något svårt, man blir väldigt positiv och livsglad och tacksam efteråt. Mer än man någonsin varit. För ju mer sorgen och oron grävt hål i oss - desto mera plats för glädje och positivism sedan när det vänder.
När jag läste om er fantastiska resa (och såg kortet), fick jag sådan längtan själv att åka samma väg som ni gjort. Norge är fantastiskt.
Lycka till nu Jenni och se ljust på framtiden, då känns allting mycket lättare!
Kram från Kerstin