När jag vaknat till och gått ut i köket fanns det nybakta scones, fortfarande varma på en plåt. Vilken lyx, och vad fint av personalen att göra det där lilla extra! Det fick mig på bättre humör efter min inte så trevliga vampyrdröm. Men jag var ändå ganska trött under förmiddagen och hade huvudvärk. Jag fick sprutan med Fludara och tvingade sedan i mig lunch, hade ingen vidare aptit.
Även om jag inte kände mig i någon vidare form bestämde jag mig för att gå ut, det såg både soligt och varmt ut på andra sidan fönstret. Så jag tråcklade mig in i den enda klänning jag packat ner (och aldrig trodde jag skulle få användning för under min sjukhustid), en ganska snäv modell som skulle dras över huvudet. Inte helt lätt upptäckte jag med slangar och ömmande stygn där cvk:n är fäst. Men det kändes lite mer presentabelt än att hasa runt på stan som en uppenbar patient i sjukhusets stora mjukisbyxor och långlinnen. När jag väl kom ut och fick röra på mig märkte jag att huvudvärken släppte och efter en stund mådde jag bättre.
Jag gick in till stan och köpte jordgubbar. Sen gick jag till Stadsträdgården. Där var det massor med folk och saker som hände överallt. Förälskade par myste på filtar, ett tjoande möhippegäng drog förbi, barn sprang omkring och lekte, familjer hade picknick, åt glass på kaféet, några spelade kubb och det luktade kol från engångsgrillarna. En tjej och en kille spände upp ett rep mellan två träd och övade sig på att gå på lina, och en bit bort dansades det tango till smäktande musik. Jag satt i parken i tre timmar och gjorde inget annat än att läsa i min bok, äta jordgubbar och titta på folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar