Nya planer - allogen stamcellstransplantation

När läkarna började att planera strålningen så visade det sig att körteln med cancer i var placerad på ett sätt så att det inte gick att undgå att stråla ena njuren. Om det hade gått att stråla bara körteln hade det varit ett alternativ. Då hade jag kunnat få en tidsfrist, kanske ett år efter strålningen då jag varit fri från cancer och kunnat hämta kraft och göra sådant jag drömmer om. Planen var att någon gång i framtiden göra en allogen stamcellstransplantation, om cancern kom tillbaka igen.

Men nu känns inte längre strålning som ett bra alternativ. Det skulle slita på min kropp onödigt mycket och eftersom allogen stamcellstransplantation är en tuff behandling så är det bäst om jag har så mycket krafter som möjligt när jag gör den. Även om det är en riskfylld behandling så vill jag ändå ta chansen eftersom det just nu är den enda potentiellt botande behandlingen som är kvar.

Det känns lite skrämmande just nu, men det är ändå detta jag vill. Jag ville ju det redan tidigare, jag ville bara skjuta det på framtiden. Men nu när jag har bestämt mig för att pröva det här alternativet så känns det som det enda rätta.

Jag kommer först att behandlas i cirka tre månader med ett nytt cellgift som heter Adcetris. Än så länge finns inte så mycket erfarenhet, men det har hittills visat på lovande resultat. Sedan kommer jag att få åka till Uppsala för att få starkare cellgifter och stamceller från en donator. Sedan följer några tuffa veckor på sjukhuset och jag måste räkna med att det tar minst ett år att återhämta mig från behandlingen.

Just nu väntar jag på svar om min bror kan donera stamceller till mig. Det är 25 procents chans att vi passar ihop, och jag hoppas verkligen att turen är på min sida den här gången.