Sedan några dagar tillbaka ligger ledsenheten över mig som en grå, blöt filt. Jag känner mig liten och trött. Om nätterna har jag mardrömmar och på morgonen är det tungt att ta sig ur sängen och gå till jobbet.
Jag tror jag skulle må bättre av att vara ute och få lite mer ljus och rörelse. Sedan operationen har jag mestadels varit inomhus och den här årstiden är mörk.
Det kommer nog en vändning, då det känns lättare igen. Det har det alltid gjort förut. Kanske behövs den här tiden, på botten av brunnen, för att komma upp igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar