Den här veckan känns lite som en semester då jag samlar kraft inför strålbehandlingen som ska börja på måndag. Eftersom min anställning tog slut förra veckan har jag inte längre ett jobb att gå till, men jag har fyllt dagarna med pyssel i stallet och promenad med hunden. I går red jag ett dressyrpass med mitt arabsto för en tränare. Det gick jättebra och jag kände mig alldeles lycklig efteråt. Idag fick hon en vilodag och istället blev det en ridtur med mitt kallblodssto. Det är nästan bara när jag är med mina hästar som jag glömmer mina bekymmer och slappnar av en stund. Jag önskar så att jag kommer att orka rida under strålningen, det skulle göra mig så gott att kunna fortsätta med det.Jag har börjat tänka på sommaren, och saker jag skulle vilja göra - resa någonstans, vandra. Tiden känns kort, jag vill passa på nu när jag kan. Kanske vill jag norrut. Jag längtar efter öppna vidder.
Hej Helena!
SvaraRaderaJag blir så glad när jag läser - trots tråkigt återfallsbesked - att du finner sådan kraft och glädje av ridning och hästar. De är underbara djur och jag tror de ger kraft och livsenergi. Att rida ut i naturen ger också massor av livsenergi. Har 2 brorsbarn som har islandshästar som jag får rida när jag vill :-)! Det finns en kvinna var blogg jag har läst och som har cancer, Combatforlife och som också finner kraft från hästarna. Jag är också jätteglad att du hittat forum och kontakt med andra med din diagnos. Det ger så mycket!
Jag känner i mitt hjärta och min intuition (som brukar stämma), att det kommer att gå bra för dig och att du har många roliga äventyr och år framför dig! 10 år försvann för mig, jag var ett vårdkolli utan hopp i många år. Även om det inte var cancer, så var jag dödssjuk. Men mot alla odds så blev jag "frisk" och fick livet tillbaka!
Kram från Kerstin
Hej Kerstin! Vad glad jag blir när jag hör att du till slut blev frisk efter många års kamp. Sådant ger hopp! Kram /Jenni
Radera