lördag 19 oktober 2013

Bloddopning

I Uppsala blev jag tankad med både blod och trombocyter inför helgen. Det togs många prover, bland annat för att mäta cytomegalovirusets framfart. Svaret kommer i början av nästa vecka och det får avgöra om jag kan fortsätta med tabletterna eller om jag måste börja med cymevenedroppet morgon och kväll igen.

Jag fick även en spruta som ska sätta lite extra fart på produktionen av röda blodkroppar i benmärgen. När jag läste följesedeln blev jag väldigt förvånad när jag fick veta vad den innehöll:

"Den aktiva ingrediensen i Araneps är darbepoetin alfa som tillverkas med hjälp av genteknologi i äggceller från kinesisk hamster." 

What??! Det var verkligen inte vad jag väntade mig. Jag har blivit bloddopad med asiatisk gnagare! Nu återstår att se om jag håller blodvärdet. :-)

5 kommentarer:

  1. Åh,shit, men Jenni, vi får ta det från den skämtsamma sidan. Det kunde ju varit något värre djur.
    En hamster har ju många som sällskapsdjur åt barn. Jag föreställer mig en hamster som kvick, energisk,enveten, vegetarian och uthållig. Så det kanske inte är så fel på generna du får ändå.
    Det är nog så forskning går till. Du är beundransvärd, vaken och informationssökande. Jag hade nog inte tänkt på att söka den informationen. Jag tror detta blir bra Jenni. Tidigare har vi pratat och ett steg fram och ½ steg tillbaka. Nu kanske det är så att vi tar ½ steg framåt hela tiden.
    Håll ut, ger bara snuvan vika så känner du dig nog starkare igen. Och framförallt. INGET TYDER PÅ C.....!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
    Hälsningar från vän på nätet

    SvaraRadera
  2. Hehe, roligt Jenni :-)! Det låter ju inte som en höjdare att bli bloddoppad av en liten lurvig asiatisk gnagare.i. Men han är åtminstone rätt söt. Och nu ska du se att hårväxten sätter fart "LOL:-)!.
    Håller tummarna för dig att svaret blir positivt som du får nästa vecka, för nu räcker det.
    Varma hälsningar från Kerstin

    SvaraRadera
  3. Hej Jenni!
    OK! Kan en liten asiatisk lurvig sak göra underverk så må det vara hänt. Vi får förmodligen i oss rätt mycket som vi inte har en aning om i s k vanliga mediciner också. Jag hoppas på underverk hela tiden för din skull. Jag känner samma sak som Kerstin m fl. Nu räcker det!
    Ta vara på det som är positivt!
    Medresenären

    SvaraRadera
  4. Jag har haft koll på din blogg från och till och blir glad för minsta framgång du har. Mest för att det ger mig själv en strimma hopp. Jag fick nämligen besked av min läkare att min sista behandlingsform inte heller hade fungerat denna gång och att jag kommer att få påbörja en Adcetris behandling med efterföljande allogen stamcellstransplantation. Att börja med den behandlingen känns lite som att stå vid ett stup när man jagas av ett odefinierbart monster och ens enda räddning är att hoppa och tro att vattenpölen nedanför är tillräckligt djup.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kände precis som du. Framtiden kändes som ett svart hål som jag inte visste hur jag skulle komma ut ur. Nu är jag igenom vad jag tror är den värsta perioden och även om det stundtals har varit och fortfarande är väldigt jobbigt så tycker jag ändå att det har gått bra hittills och jag ångrar inte mitt beslut. För bara ett par år sedan fanns inte Adcetris i Sverige. Det kan vara den här behandlingen som botar oss tillslut! Det vore fantastiskt.../Jenni

      Radera