Organdonation - om att ge livet en ny chans

Igår anmälde jag mig till Donationsregistret. Det var enkelt, tog mindre än en minut på internet. Men det är något jag funderat på länge. Det som fått mig att skjuta upp det har varit ett obehag som jag inte riktigt kunnat sätta fingret på. Kanske är det helt enkelt för att det känns obehagligt att tänka på döden och vad som ska hända med kroppen efteråt? Men nu bestämde jag mig. Det känns helt rätt, inte minst eftersom jag själv är beroende av en form av donation. Stamceller är inte organ men det bygger på samma princip - att dela med sig till någon man inte känner och ge en chans till någon att kunna leva vidare.

Martha Ehlin är en av dem som kan bli lyssnarnas val i Sommar i P1 i år. Jag träffade henne våren 2012 när jag var på en rehabiliteringsresa på Brännö för unga vuxna som haft cancer. Martha var en av föreläsarna och jag blev starkt berörd av hennes berättelse.

När Martha var 30 år fick hon beskedet att hon hade spridd cancer i magen som inte kunde botas med cellgifter. Alternativen hon ställdes inför var att genomgå bromsande cellgiftsbehandlingar livet ut eller att försöka göra en riskfylld transplantation av flera cancerdrabbade organ i magen för att kunna bli helt frisk. Martha valde det senare, men fick vänta länge på en donator. Under den tiden berättar hon att hon hade många mörka tankar och inte visste hur länge hon skulle orka kämpa vidare:

"Väntelistan: En tid som står stilla, samtidigt som världen utanför rusar förbi. En mardröm du aldrig vaknar upp ifrån. Ett maraton du förväntas springa, men som du helst av allt bara vill smita från. En tid där din sjukdom har övertaget och vill segra, och du vet att din räddning inte ligger i dina händer. Maktlöshet. Förtvivlan. Frustration. Glädje. Ilska. Smärta. Ångest. Hopp." (http://merorgandonation.se/min-historia/martha/)

Efter nio månader dök en lämplig donator upp och under en många timmar lång operation fick Martha fem nya organ: Magsäck, tolvfingertarm, bukspottkörtel, tunntarm och lever. Tiden efter operationen var svår. Martha drabbades av flera infektioner och var nära att dö. Men sakteligen kom krafterna tillbaka. Idag är hon frisk och cancern är borta.

Utan de nya organen från donatorn hade Martha med största sannolikhet dött i cancer. Bara under de månader som hon stod på väntelistan spred sig sjukdomen i magen.
Utan stamcellstransplantation är risken att jag dör i cancer också stor. Behandlingen är ingen garanti för bot men jag kan bli frisk. Jag är så tacksam att jag får den chansen.