Knappt har jag hunnit sträcka ut mig på läsidan vid vedbodsväggen förrän katten kommer och rullar ihop sig bredvid mig, spinnandes, kisandes med ögonen.
Jag blundar, andas djupt, känner solen mot ansiktet.
Det luktar svagt av varm jord och mossa. Fåglarna kvittrar med makalös entusiasm i trädkronorna och flugor surrar mot den varma träväggen. Vår, det känns verkligen som vår.
Så här borde jag göra oftare, tänker jag. Bara vara. Jag känner mig helt lugn.
Ett vitt plan mullrar förbi över himlen.
Sedan hörs bara vinden, fåglarna och surret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar