Jag ska sluta bry mig om statistiken

Det är en så lockande information att ta del av, statistiken. Hur många blir botade av den här behandlingen? Hur många överlever den cancern som jag drabbats av? Hur länge kan jag leva om jag inte blir botad? Det är frågor som jag tror alla patienter ställer sig och som får de flesta läkare att noga väga sina ord. För det är i princip omöjligt att svara på. Jag säger så här: Skit i statistiken.

Ibland är statistiken en tröst, något som ger hopp. Så var det när jag först blev sjuk. Då läste jag: Hodgkins lymfom, mer än 80 procent blir botade, majoriteten får aldrig något återfall. "Klart att jag kommer att bli frisk, det här kommer ordna sig", tänkte jag. Ibland är statistiken istället något som får en att må riktigt dåligt, när siffrorna inte är så gynnsamma. Där befinner jag mig idag. Jag har upplevt båda sidorna av statistiken, och inser att siffrorna egentligen inte är till någon som helst nytta för mig personligen. De säger nämligen ingenting om just mina chanser.

Jag tillhör några få procent av de hodgkinsdrabbade som fått upprepade återfall. Ändå tillhör inte jag någon riskgrupp från början för detta. Jag var ung, min tumör var i stadium II, men den var inte bulkig, jag svarade jättebra på alla behandlingar och efter bara ett par omgånger med ABVD såg cancern ut att vara släckt i min kropp. Något som statistiskt sett talar för att risken för återfall är mindre. Ändå fick jag ett återfall. Sedan ännu ett, och två och tre.

Något i min kropp gör att jag inte så lätt botas, vad vet ingen. Varför fick jag ens cancer? Statistiskt sett är det ju så osannolikt. Jag har inte tagit ett enda cigarettbloss i hela mitt liv, jag har inte misshandlat min kropp med droger, jag har inte haft körtelfeber (det verkar finnas ett samband mellan ett virus som orsakar körtelfeber och Hodgkins), jag har alltid tränat och haft en bra hälsa för övrigt.

Statistik är bra för läkare som ska ta beslut om vilken behandling deras patienter ska få och för forskare som utvecklar nya mediciner. Men på individnivå kommer framtiden aldrig kunna förutspås med hjälp av de där siffrorna. Statistiken säger inget om mig. Därför kan ingen berätta för mig om det är 80 procents chans att just jag blir botad av nästa behandling eller om det bara är 3 procents chans.

Vi har alla hört i media om "mirakel" - patienter som blivit botade mot alla odds. Kanske handlar de fallen inte alls om någon magisk tur utan att förutsättningarna i deras kroppar var helt rätt för den behandling de fick. Varje människa är ju unik och det vore konstigt om en och samma behandling vore rätt för alla. I mitt fall kanske det rätta hade varit att gå direkt på en allogen stamcellstransplantation (som är det jag ska göra nu.) Eller så är det helt fel för mig. Det går inte att veta för den kunskapen om sjukdomen finns inte.

Självklart vill jag bli behandlad med den medicin som statistiskt sett botat flest patienter. Men jag ska sluta fråga min läkare om hur stor chans det är att jag blir frisk den här gången. Eller hur många år jag kan överleva om jag inte blir botad. För även om han ger mig ett svar så vet jag att det egentligen inte är något han kan veta.