Jag har slumrat nästan hela dagen och drömt absurda saker som bara är suddiga minnesbilder nu. I morse fick jag två sprutor med lugnande medel inför biopsin. Sedan blev jag rullad i sängen genom sjukhusets källarsystem bort till röntgenavdelningen. Väl där fick jag lägga mig på en brits och röntgenläkaren började att försöka leta rätt på körteln med hjälp av ultraljudsapparaten mot min mage.
Jag kände mig lite loj och varm i kroppen av det lugnande medlet, men jag kände mig ändå ganska stressad inför ingreppet. Men det var oro helt i onödan för efter en stund sa röntgenläkaren att han inte kunde hitta körteln. Det var "tarmar i vägen". Så det blev inget stick i magen. Istället ska de nu leta upp körteln med hjälp av datortomografi, förhoppningsvis ska det ske i morgon.
Så jag blev rullad tillbaka till avdelningen och sedan kände jag mig påverkad av det lugnande medlet ända till kvällen. Har bara orkat äta några få tuggor och har känt mig yr när jag försökt röra på mig. Men nu äntligen har det släppt.
Jag vet att det är helt osannolikt men jag hoppas att de inte kan hitta körteln för att den inte finns. Tänk om det var något annat som syntes på PET-röntgen, något ofarligt, tänk om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar