Ibland är det fint att välja en annan väg än den man vanligtvis går. Så i stället för att följa den välbekanta vägen pulsar jag genom skogen, och promenaden blir en helt annan.
Träd och buskar slumrar under snön, det är alldeles stilla. Jag böjer mig under grenar, försiktigt så att det inte rasar snö i nacken. Inne bland granarna är det dunkelt och nästan ingen snö alls. Jag tittar upp och ser himlen som en liten glugg genom grentaket. Jag går vidare, över en svart liten bäck som ringlar sig fram. Vid en stam ligger en gammal plåthink, säkert kvar sedan tiden då det var åkermark.
Jag tänker när jag går hemåt att jag haft samma känsla där i skogen som när jag varit i fjällen, eller på någon annan storslagen plats. En naturupplevelse behöver inte alltid vara att resa långt bort och
vandra länge. Det kan vara en liten avstickare in i skogen, alldeles
runt hörnet.
Så vackert och så tänkvärt./Anna
SvaraRadera