Den här veckan var det dags för kontroller på Akademiska sjukhuset. Det var hela tre månader sedan sist och det togs en massa olika blodprover för att kolla hur det står till med mitt immunförsvar och olika blodvärden. Det såg riktigt bra ut. Inga prover var sämre sedan sist, det var endera förbättring eller oförändrat.
Något av det oförändrade var att jag har skyhöga nivåer
av järn i kroppen. Det beror på att jag fått väldigt många blodtransfusioner sedan
transplantationen. Eftersom det på sikt kan vara skadligt för levern
med så mycket järn så ska jag framöver tappas på blod med jämna
mellanrum. Åderlåtning trodde jag sjukvården övergav någon gång på 1800-talet, men tydligen inte. ;-) Jag har
haft höga järnnivåer i flera månader, men det är först nu när jag fått
ett ordentlig blodproduktion som det är läge att göra något. Enligt min
läkare får jag tyvärr inte donera blodet eftersom jag blivit behandlad
med cytostatika. Det hade ju känts fint annars att få ge tillbaka
några påsar efter att ha varit en sådan storförbrukare av blod under lång
tid.
När jag var i Uppsala fick jag även svar på den bentäthetsröntgen som gjordes i september. Glädjande nog så såg mitt skelett starkt och fint ut - alltså har det inte påverkats av den kortison som jag tagit under lång tid. Och eftersom det fortsätter att vara lugnt på GVHD-fronten så kan jag nu trappa ned kortisonet ytterligare.
Det enda orosmolnet är att det på röntgenbilden syntes en förtätning mellan två kotor i ländryggen. Min läkare frågade om jag haft Hodgkins där någon gång, vilket jag inte tror att jag har haft. Hon skulle jämföra med äldre bilder och återkomma till mig. Det gör mig lite orolig, men magkänslan säger att det nog inte är någon fara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar