Sexmånaderskontroll

Det är knappt man kan tro det är sant, men det har gått drygt sex månader sedan jag fick mina nya stamceller. När jag tänker tillbaka känns det trots allt inte så längesedan jag låg där i sjukhussängen och såg de dyrbara donatorcellerna sakta droppa in. Det var så skrämmande då, att ha allt framför sig och inte veta ett dugg vad som skulle hända. Det vet jag förstås fortfarande inte, men nu har jag kommit en liten bit på väg och den senaste tiden har känts lite extra hoppfull.

På sjukhuset är det rutin att göra särskilda kontroller sex månader efter transplantation och igår var det dags för min del. Det togs blodprover, lungorna röntgades, det blev tandläkarbesök och lungfunktionsprov.

Ännu har jag inte fått alla resultat men mina blodprover såg fina ut. Med hjälp av medicinerna jag tar håller sig värdena stabila och det är en klar förbättring att inte behöva transfusioner varenda vecka. Jag har fortfarande lite GVHD i huden och munnen. Utslagen har bleknat betydligt, men syns fortfarande litegrann och på några ställen har huden blivit lätt strimmig med mörkare pigment. Men det är inget som syns tydligt. I munnen märks det att jag har lite mindre saliv och förut var tungan känslig för starka smaker, men det har blivit bättre sedan jag fick börja med kortison.

Anledningen till att jag fick börja med kortisonet var ju att mina lungor lät lite extra pipiga på mitt förra läkarbesök och man var orolig för att det kunde bero på GVHD, alltså att mitt nya immunförsvar angriper kroppen. Innan transplantationen fick jag göra ett lungfunktionstest och igår fick jag göra ett likadant test för att kunna jämföra resultaten. Jag har inte fått det riktiga svaret ännu men enligt sjuksköterskan som gjorde mätningarna verkade det mesta se bra ut, förutom min syreupptagningsförmåga som nog blivit lite sämre. Jag nämnde det preliminära svaret för min läkare och hon sa att en liten sådan försämring ser man ofta på sexmånaderskontrollen och att det kan vara en biverkan av cellgifterna. Så jag hoppas att det är förklaringen, och inte GVHD. Ett bra tecken borde vara att mina lungor i alla fall känns mycket friskare nu. Ingen hosta längre och mindre pipigt.

Planen framöver nu är att börja trappa ned kortisonet och hoppas att GVHD håller sig i schack ändå. Jag behöver inte tillbaka till Uppsala på nya kontroller förrän om en månad, fram tills dess räcker det med vanliga blodprovstagningar hemmavid. Det känns bra, låt det få fortsätta så här nu!