Fina Baluba

Om ni undrar vad jag gör om dagarna så är det i stallet jag håller till. Direkt efter frukost åker jag dit och timmarna bara flyger iväg. Det är någonting med hästar som är fullkomligt trollbindande och ju mer jag lär mig desto roligare och mer intressant tycker jag att det blir.

Jag tror att jag till stor del kan tacka Baluba för att jag har återhämtat mig så snabbt de senaste månaderna. Sedan jag tog mig upp på hästryggen i vintras har orken kommit tillbaka med stormsteg. Först var det med andnöd jag drog skottkärran uppför stallbacken - nu kan jag cykla de två milen hemifrån till stallet. Och viktigast av allt - Baluba får mig att må så gott inombords.

Men idag blev det ingen ridning - bara lite pyssel i stallet i skydd från åskovädret. Det har blixtrat och mullrat hela dagen.

Innan vi åkte till stallet satt Per och jag på balkongen i regnkläder och tittade på blixtarna. När vi gick ut luktade det i luften som när man stöter två stenar riktigt hårt mot varandra (som när man var barn och slängde bumlingar i berget så det dammade). Jag undrar om det berodde på åskan?