Vart tog augusti vägen? De senaste veckorna har tiden bara flugit iväg. Sedan jag skrev sist har jag varit i Uppsala för kontroller. Det kändes riktigt bra - alla prover såg bra ut och jag kunde minska min kortisondos ytterligare. När jag andas hör jag ibland det där lilla pipljudet i lungorna, och läkaren kunde också höra det när hon undersökte mig. Men eftersom det inte blivit någon försämring verkar det inte vara någon fara. Det känns fortfarande normalt när jag anstränger mig - jag kan bli andfådd och ändå känna att jag får tillräckligt med luft.
I morgon ska jag göra en röntgenundersökning för att mäta hur starkt mitt skelett är. Anledningen är att jag tagit kortison i flera månaders tid och det kan göra att man blir benskör. Jag är inte så orolig för det, men det känns bra att det blir kontrollerat.
Läser rörd om ditt liv och dina behandlingar. Starkt!!! Jag hade Hodgkins lymfom 1978 och genomgick tuff strålbehandling m m. Håller tummarna för dig, du verkar ha en inre styrka som bär långt. Kanske det piggar upp att veta att jag, snart 70 år fyllda mår bättre än någonsin, även om jag fortfarande går på kontroller.
SvaraRadera