En stamcellstransplantation är ungefär för immunförsvaret som vad en formatering är för datorn - hela systemet rensas. När immunförsvaret får börja om från scratch är man inte längre skyddad mot sådant som man varit vaccinerad mot förr, därför måste alla vaccinationerna tas om. Men det går att göra först när immunförsvaret återhämtat sig en aning. Ett år brukar man vänta ungefär, och nu var det dags för mig. Besöket på vaccinationscentralen var inget för spruträdda - fyra sprutor på en gång, och ändå var det ytterligare ett vaccin som jag egentligen skulle ha haft men som inte fanns i lager. Kan säga att armarna var rätt så mörbultade på kvällen!
Det som jag vaccineras mot nu är polio, stelkramp, difteri, h. influensa b och pneumokocker. Det är vacciner som inte är "levande", och som mitt immunförsvar klarar av att dra nytta av. Levande vacciner - mässling, röda hund, vattkoppor och påssjuka, måste jag vänta med att få i ytterligare minst ett år, annars riskerar jag att bli sjuk. Kommer jag i kontakt med någon med vattkoppor/bältros innan dess så har jag blivit tillsagd att ringa infektionskliniken direkt för förebyggande behandling. (Vattkoppor är tydligen ingen hit att få i vuxen ålder, och jag kan tänka mig att det inte gör det lättare om man dessutom har sämre immunförsvar än normalt.)
Den här veckan har jag även träffat min handläggare på Försäkringskassan. I höst vill jag börja arbeta i någon form och handläggaren berättade om hur det fungerar med arbetsträning. Jag har ingen fast anställning att gå tillbaka till efter min sjukskrivning och därför skulle arbetsträning kunna vara ett alternativ. Som jag förstod det börjar man då jobba på en arbetsplats - hur mycket kommer man överens om - och under tiden som arbetsträningen pågår så fortsätter man att ha sjukpenning. Allra helst skulle jag förstås vilja få en "riktig" tjänst på deltid, men ifall det inte är möjligt just nu så låter arbetsträning som en bra grej. Hur det än blir så ska det bli roligt att komma igång att jobba igen!
Låter bra att få komma igång och jobba lite, vem vet det kanske leder till en anställning i slutändan:)
SvaraRaderaJa man kan ju hoppas :)
RaderaHärligt att höra att det verkar se ljust ut för dig. Själv kommer jag att få göra något som kallas för en haplo identisk stamcellstransplantation eftersom att dom inte hittat någon lämplig donator. Det innebär att dom tar den donator som är närmast och antingen tvättar bort dom delar som inte passar med mig eller bekämpar dom delarna som inte passar med mig med cellgifter...(tror jag) Känner ganska stor ångest för att ge mig in på den här resan...lite eftersom att man känner sig lite som en försökskanin och dels eftersom att man egentligen mår ganska bra nu och bara har en föraning om vilken svår tid man har framför sig. Här är en låt som jag kan finna trösterik, fast den e sorglig https://www.youtube.com/watch?v=kIutdwRco14
SvaraRaderaInför min transplantation var jag väldigt orolig. Jag minns att framtiden kändes som ett svart hål. Jag visste inte om jag skulle klara det och hur det skulle bli. Så jag förstår verkligen din oro.
RaderaI efterhand kan jag säga att mycket av det jag var mest rädd för hände aldrig. En del saker var jobbigare än jag tänkt mig, men en del saker gick även bättre än vad jag trott. Nu i efterhand känns det som att de tuffaste veckorna trots allt gick ganska fort.
Jag hoppas att din behandling också ska gå bra, och jag tänker att läkarna skulle aldrig föreslå en sådan transplantation om de inte trodde på den. Behandlingen kanske blir skittuff, men i slutänden kanske det också är den som gör dig frisk från cancer för alltid! Det sätter vi vårt hopp till. Kram
Hej! Gläds med dig, Jenni! Mot nya mål med jobbträning och bättre hälsa! Tänk att efter allt du har gått igenom kunna dela med sig av dina erfarenheter till andra som befinner sig i liknande situationer med olika behandlingar framför sig. Säkert trösterikt och otroligt värdefullt.
SvaraRaderaAllt gott till dig!
Medresenären