NU:
Förra sommaren gjorde jag segertecken för att mitt nya immunförsvar äntligen började komma igång. Nu gör jag segertecken för att jag tog mig igenom den tuffaste behandling jag någonsin varit med om. Idag firar jag att jag klarade mig och att jag mår bra igen!
Stamcellerna som jag fick via dropp såg ut som vilken påse blod som helst, men det hade tagit cirka tre månader att hitta rätt donator som matchade mig - en man i 35-årsåldern från Tyskland. När jag såg påsen tömmas droppe för droppe var jag rädd - jag visste att transplantationen för alltid skulle förändra mitt liv. Den kunde innebära att jag en gång för alla skulle bli frisk från cancer, men det var också väldigt mycket som kunde gå fel.
De första veckorna efter transplantationen var fruktansvärt jobbiga. Jag mådde illa, hade svårt att äta, dricka och svälja tabletter. Efter ungefär 7 veckor blev jag utskriven från sjukhuset men jag var snart tillbaka igen och under hösten var jag ofta inlagd. Det dröjde lång tid innan min nya benmärg kom igång på allvar - immunförsvaret var länge väldigt svagt och jag hade återkommande virusinfektioner och behövde blod och trombocyter varje vecka. Det tog lång tid att få krafterna tillbaka.
Idag är jag fortfarande sjukskriven, men till hösten är planen att börja jobba igen. Jag har lätt GVHD i lever och lungor, men det verkar gå bra, och jag trappar ned på medicinerna varje månad. Men viktigast av allt - vid senaste läkarbesöket syntes inte några tecken på cancer! Det finns inget jag önskar mer än att vara frisk och jag är tacksam för varje dag som jag får vara det.
Hej Jenni!
SvaraRaderaJag kommer väl ihåg bilden med segertecknet! Helt otroligt att det har gått ett år! Underbart att du känner dig stark och frisk och att du verkligen kan njuta av livet fullt ut. Ta vara på varje dag och se fram emot att vara tillbaka i jobb utifrån dina egna förutsättningar. Unna dig något extra när första lönen kommer!
Medresenären