Den här veckan har jag haft förmånen att passa lilla Daisy, då hennes matte var tvungen att resa bort ett par dagar. Det har varit mysigt med sällskap om dagarna och så har det blivit fler promenader än annars.
Jag har sovit dåligt ett par nätter men bortsett från det så mår jag fint. I dessa influensa- och kräksjuketider så är jag glad att jag klarat mig från båda trots mitt svajiga immunförsvar. Cytomegaloviruset har också hållit sig i schack. Det syns i blodproverna, men mängden är såpass liten att det inte behöver behandlas.
Det har nu gått 7 månader sedan stamcellstransplantationen. Än är det en bit kvar till det "vanliga" livet utan begränsningar, men det känns som att det väntar på mig i framtiden. Jag vet bara inte hur lång tid det kommer att ta.
Hej! Tänk att det har gått 7 månader sedan du fick dina stamceller! En process som säkert är ganska individuell men som naturligtvis är mödosam för alla. Skönt för dig att du känner dig mycket piggare och att du kan stärka dig med promenader och skidturer. En riktig liten sötnos har du haft som sällskap!
SvaraRaderaHåller tummarna för din framtid!
Medresenären