Slösa inte bort din måndag på något sätt. Vänta inte med att göra det du drömmer om att göra. Lev.
Rebekah var 30 år gammal. Som jag. Vi har gått igenom ungefär samma behandlingar, slagits mot cancern ungefär lika länge. Men något gick fruktansvärt fel efter hennes allogena transplantation och hon överlevde inte. Det känns fruktansvärt och jag tänker att jag har tur som lever, att jag klarade mig igenom den där kritiska fasen när jag var så svag och sårbar.
Igår satt jag på balkongen, ögonen vandrade över kvällshimlen där svalorna jagade fram. Jag tänkte "tänk om det är sista sommaren jag lever, som jag får må så här. Återfallet kan när som helst vara ett faktum, överlever jag ännu en behandling?" Jag försöker göra mig kvitt den där hemska tanken, den känns farlig, jag vill inte tänka så. Jag vill tro att jag är frisk från cancer nu och för alltid. Låt mig få vara frisk!
Döden är en påminnelse om vad som egentligen är viktigt. Hur vill jag leva mitt liv? Vad är viktigt för mig? Att livet är skört och ändligt vet var och en av oss, men vi känner det inte förrän döden kommer oss riktigt nära.
Hej igen!
SvaraRaderaDet är sunt och starkt att du delar med dig av dina innersta tankar men också gripande och tänkvärt. När sjukdom och död kommer nära inpå, så ställs saker och ting på sin spets och man blir varse att inget är för evigt och inget kan tas för givet. Mycket som tidigare har varit viktigt förlorar sin betydelse och man får en annat värde på mycket som man tidigare inte har tänkt på. Att livet är skört är vi ju medvetna om men det är bra konstigt att något måste skaka om oss för att vi ska fatta. Jag försöker tänka positivt och värdesätter goda relationer med mina närmaste. Goda relationer skapar trygghet och tillhörighet för mig. Även om jag tycker att jag lever ett gott liv så tänker jag tunga tankar ibland. Jag oroar mig för mina närmaste av olika anledningar, eftersom svåra saker har drabbat och drabbar alla förr eller senare. Samtidigt får jag ha samma taktik som du, nämligen att göra mig kvitt vissa tunga tankar för att kunna värdesätta nuet och känna tillfredsställelse över "det lilla i tillvaron". Jag mår bra av långa promenader i skog och mark, där jag kan njuta av naturens skiftningar och fåglars sång. Promenaderna rensar hjärnan och ger kraft till kropp och själ. Den positiva känslan tar över och jag mår gott inombords. Det ger mig också kraft att möta och hantera påfrestningar men en viss bävan bär jag alltid med mig. Jag tror att det är så själva livet är, en stig kantat med rosor men även med törnen.
Ibland sticker taggarna extra mycket och lämnar svårläkta sår.
Lev i nuet, tänk i positiva bilder inför framtiden!
Medresenären
Hej Jenni!
SvaraRaderaDet är obarmhärtigt att du ska behöva oroa dig för framtiden och inte tillåtas njuta av att ha vetskapen om att du är frisk just nu, Men sådana är du och jag och många med oss. Vi oroar oss om kommande tider och kan inte nöja oss med nuet. Det är slitsamt och man måste på så vis gå igenom saker två gånger.
Försök att njuta av nuet och inte plågas av tankar som förhoppningsvis förblir tankar.
Vän på nätet