Jag tänker ofta på vilken tur jag haft - hur jag trots de tuffa behandlingar jag gått igenom ändå mår bra idag. Tre återfall blev det men av allt att döma tog den sista behandlingen skruv. Det är helt otroligt.
När jag tänker tillbaka har det i perioder varit väldigt tungt men jag har fått det bästa stöd man kan få - genom sjukvården, familj och vänner.
En stöttepelare i sjukvården genom den här resan har varit min läkare. Han har följt mig ända sedan diagnosen 2008 fram till idag. Den här veckan träffade jag honom i samband med de kontroller som jag numera får göra två gånger om året. Alla blodprover såg bra ut och vi småpratade lite om mitt liv idag och hur jag mår.
Sedan fick jag veta att det kan vara sista gången vi ses. Min läkare, som fyllt 65 år, berättade att han kommer att trappa ned på arbetet och inte längre kommer arbeta på sjukhuset på min ort.
För mig blev det känslosamt att säga hejdå och det gick inte att hålla tillbaka tårarna. Han har betytt så mycket för mig under den här resan.
Så om du läser det här - än en gång tusen, tusen tack H.H. Du har varit fantastisk och jag kommer aldrig glömma hur du har hjälpt mig med all din kunskap och ditt engagemang.
h.h är en grym person och läkare, har aldrig träffat en så sympatisk läkare, förstår att det är känslosamt
SvaraRadera