Idag har jag anmält mig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Det betyder slutet på en lååång sjukskrivning - drygt två år. Det känns pirrigt, och som ett stort framsteg att jag snart kommer att börja jobba på riktigt igen. Nu sitter jag och river mig i huvudet över alla intyg som ska till a-kassan och hoppas att det ska lösa sig med den biten också.
Arbetsträningen som jag ägnat mig åt sedan i november har varit jättebra. Först arbetstränade jag bara några timmar i veckan, men mot slutet gjorde jag fulla arbetsdagar flera dagar. Jag gick från att vara dödstrött i hjärnan av alla intryck till att känna att "nu grejar jag det här". I sommar har jag fått erbjudande om ett vikariat på samma arbetsplats och det känns som en fin start för mig.
Under maj ligger många sjukhusbesök framför mig. Nästa vecka ska jag till Uppsala för 2-årskontrollen efter transplantationen och dagen efter ska jag även träffa min onkolog. Det känns nervöst - jag vill så gärna att allt ska se bra ut, att det inte ska finnas minsta tveksamhet. Jag vill få fortsätta framåt, nu när jag är på gång!
Härligt att höra���� och lycka till hos doktorn!
SvaraRadera