Genomtrött

Ikväll är jag trött och känner mig olustig hela jag. Sådana dagar kommer ju ibland. Det är nog sviter från gårdagen. Då blev jag sövd på sjukhuset för skrapning av livmoderhalsen och provtagning från livmodertappen eftersom mina cellprover tidigare visat på lätta förändringar.

Att jag fått cellförändringar beror på ett virus, och jag tror att mitt dåliga immunförsvar sedan transplantationen har gjort mig extra sårbar för detta. Det är min egen teori, men en gynekolog sa till mig att kvinnor som fått immunsänkande läkemedel ska lämna cellprover var sjätte månad.

Jag fick fasta hela förmiddagen och sedan vänta ett par timmar i operationsavdelningens väntrum utstyrd i de där underliga kläderna man får när man ska opereras - formlösa långa knästrumpor, sjukhusnattlinne och så någon slags städrock med 80-talsmönster på. Hur tänkte designern till dessa kläder? Det kan vara praktiskt och billigt utan att vara så fult kan jag tycka.

Själva provtagningen och sövningen gick bra och läkaren såg inget som såg onormalt ut. Jag får nu vänta på svaret i ungefär sex veckor.

Jag har arbetat idag och det har flutit på bra, ända tills kvällen då all energi rann ur mig. Nu känner jag att jag behöver en riktigt god natts sömn.

Hemma igen efter operationen

Nu är operationen gjord och lymfkörteln har skickats på analys. Ännu har jag inte fått något svar, det dröjer nog några dagar.

Jag blev opererad i måndags under narkos. Nu har jag ett cirka 10 cm långt, vertikalt snitt över naveln. När det läker kommer det se ut som att jag har ett utropstecken på magen. :) Operationen gick bra, men efteråt var jag yr och illamående, förmodligen en biverkan av narkosmedlet.

Egentligen ville läkaren skriva ut mig på fredag, men jag bad att få åka hem idag. Jag känner mig fortfarande svag, min pojkvän fick rulla ut mig till bilen i rullstol, men jag kände att jag verkligen ville bort från avdelningen. Jag fick bo i delad sal, vilket har varit jobbigt, speciellt på nätterna då en annan patient i rummet snarkade så mycket att jag inte ens kunde sova med öronproppar. På dagen har jag inte haft kraft att ta mig ut till dagrummet, utan har fått ligga i sängen och stirra i taket i stort sett. Har haft svårt att äta, men idag känns det lite bättre.

Var lite orolig för hur jag skulle klara att åka hem idag, men nu känns det jättebra. Jag har duschat bort den obehagliga sjukhuslukten och ligger nerbäddad i soffan och ser på tv. Det känns som rena lyxen efter den trista avdelningen!