torsdag 23 oktober 2025

Min högsta önskan om framtiden

 I höst var jag så rädd att cancern skulle vara tillbaka igen, efter en lång period av förhöjd sänka (B-Sr). Det blev till slut beslutat att jag skulle göra en undersökning med datortomografi och det blev en nervös väntan på resultatet. Jag har inte haft något återfall sedan stamcellstransplantationen 2013, men rädslan för det går aldrig helt bort. Nu när jag är mamma har dessutom oron ökat eftersom jag är rädd för hur det skulle påverka mina barn om jag dog. Det är en fruktansvärd tanke, så mycket tyngre att bära än att bara vara rädd för sin egen död.

Men, tack och lov visade undersökningen inte på något onormalt och jag kunde pusta ut. En sådan oerhörd lättnad! Det är obeskrivbart.

Den förhöjda sänkan kan högst sannolikt härledas till att jag haft så många luftvägsinfektioner som ständigt avlöser varandra på grund av att jag har ett nedsatt immunförsvar. Jag får fortfarande immunglobulinbehandling, men det håller inte borta infektionerna, även om jag tror att det hjälper kroppen en del med att stå emot.

 Luftvägsinfektionerna är en utmaning hälsomässigt för mig idag. Mitt nedsatta immunförsvar är en sen biverkan som jag fått av de behandlingar som jag varit med om mot cancern. Jag är väldigt ofta sjuk och behöver antibiotika för att bli frisk. Det är förstås tråkigt att jag fått den här immunbristen men tacksamheten över att leva är större. Jag hoppas dock att utvecklingen går mot behandlingar som slår mer exakt mot cancern och inte andra delar av kroppen. Jag behandlas idag även för hjärtvikt, också det en sen biverkan, och som det ser ut nu är bedömningen att jag kommer behöva ta mediciner livet ut för att hjälpa mitt hjärta.

Sammanfattningsvis, tolv år efter min stamcellstransplantation så lever jag i stort sett ett vanligt familjeliv med min man och mina två barn. Vardagen är intensiv och rullar på och jag är tacksam över att jag fortfarande får hänga med här på jorden. Min högsta önskan om framtiden är att få se mina barn växa upp, må bra och bli vuxna. Jag hoppas att jag får vara frisk så att jag kan vara med dem hela vägen.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar