Härlig helg med mycket ridning

Jag har haft en riktigt kul helg med dressyrträning för instruktör fredag, lördag och söndag. Både lördag och söndag blev det heldagar i stallet och jag kommer somna gott ikväll av att ha varit så mycket i rörelse och ute i friska luften. Min häst tror jag också var nöjd över att ha fått röra på sig så mycket. Den senaste tiden har hon nästan kokat över av energi, trots att jag ridit varje dag. Men på sista passet på söndagen kändes hon riktigt lugn och avslappnad.

Jag är så lycklig över att kunna göra allt det som jag gör idag - rida min häst, arbetsträna, gå promenader, vara ute bland folk. Att få vara frisk och kunna göra det man gillar mest, mycket bättre än så blir det inte! :)

I början av december ska jag träffa min läkare. Då blir det lite kontroller med blodprover, lyssna på hjärta och lungor och sådant. Allt känns jättebra förutom att jag blivit lite torr i munnen och i ögonen. Det är förmodligen lite GVHD som gör sig påmind nu när jag tar så låg dos kortison. Jag hoppas att det är något som kan försvinna med tiden, utan mediciner.

Röntgensvaret jag väntade på

Telefonen ringer när jag är i stallet. Dolt nummer. Aaaaah!

- Kan du prata? frågar läkaren i luren som berättar att han ringer från Blodmottagningen i Uppsala.
 - Ja, svarar jag och sätter mig på huk på stallgolvet.

Tankarna far genom huvudet. Herre gud vad får jag höra nu, låter han inte lite allvarlig på rösten????!

- Jag vet inte om du har fått svaret ännu på den röntgen du gjorde av ländryggen...
- Nej, säger jag och stålsätter mig för det värsta.

Men det värsta kommer inte. Istället säger han:

- Bilderna var helt normala, vi kan inte se någon förändring alls.

Jag tror knappt mina öron.

Åh vilken LÄTTNAD!!! Gud så UNDERBART!!!

Första blodtappningen

Igår var jag på blodtappning för att sänka järnhalten i min kropp. Det gick till precis som när blodgivare går för att lämna blod. Jag fick ligga på en brits och en apparat såg till att rätt mängd blod långsamt fyllde en påse. Fyra deciliter tappades ut och det ska jag göra en gång i månaden tills järnnivåerna är ok.

Efteråt när jag gick hem var jag lite trött och hängig, men i morse när jag vaknade kändes det som vanligt och jag arbetstränade på förmiddagen.

Magnetkameraundersökning

Nu är det gjort. Idag magnetröntgades min ländrygg och jag får vänta på svar om det är någon förändring i kotorna eller inte. Jag fick ligga på en brits och åka in som i en tunnel. Eftersom det dunkar och låter en del när kameran tar bilder fick jag öronproppar, och utanpå det hörlurar med radio. Jag tycker det är lite obehagligt med trånga utrymmen, så jag blundade hela tiden och tänkte på andningen. Jag försökte fokusera på radioprataren men började istället tänka på folk som utforskar grottor och kravlar sig fram i trånga utrymmen, kanske fastnar och inte vet om det kommer funka att ta sig tillbaka. Det vore verkligen inget jobb för mig! Trots att tankarna for i väg så gick det bra och allt var klart efter en kvart.

Arbetsträningen är igång!

Jag har gjort mina första "arbetsdagar" den här veckan efter nästan två års sjukskrivning. Det känns jättebra, även om mycket var ringrostigt och jag första dagen kände mig seg i hjärnan efter bara ett par timmar. Men det var roligt och jag mindes faktiskt mer av dataprogrammen och rutinerna än vad jag trodde.

Eftersom jag inte hade någon tillsvidareanställning när jag blev sjuk så känns arbetsträning som ett bra alternativ för att få komma igång i lugn takt och känna efter vad som funkar. Till att börja med kommer jag att arbeta ungefär 25 procent. Sedan tror jag att jag kommer att prova att öka till 50 procent. Utgångspunkten är att arbetsträningen ska pågå i tre månader.

På söndag ska min ländrygg röntgas på sjukhuset för att kolla upp den misstänkta förtätningen i en av kotorna. Jag har faktiskt lyckats släppa en del av oron den här gången. Jag har accepterat att jag just nu inte vet och skjuter det på framtiden.

Bra saker med november

November. Träden är kala, det regnar, det är lerigt, mörkt och grått och dagarna blir allt kortare... Samtidigt är det något vilsamt med den här tiden, mellan höstens nystartsanda och julens stress. I november sitter man lugnt på tåget mellan höst och vinter.

Men något jag ser fram emot nu i november är att jag ska börja arbetsträna! Det tror jag kommer att bli jättebra. Det är ett sätt att komma igång igen i lagom takt. Jag ska börja med 12 timmar per vecka och sedan öka tiden om det känns bra.