lördag 14 juni 2014

Stipendier för cancerdrabbade

Det låg ett stort vitt kuvert i postfacket, adresserat från Ung Cancer. Hjärtat bultade, jag förstod att det var svaret på min ansökan om stipendium som jag skickat in. Jag rev upp kuvertet redan i hallen och i den stunden kändes det lite som om jag vunnit på lotto. Min ansökan var godkänd!

Jag kommer att få ett stipendium som ska användas till rehabilitering - i mitt fall för kostnader som har med min häst att göra. "Jag kan inte tänka mig en bättre rehabilitering för just mig än min häst", skrev jag i min ansökan och jag är så glad att Ung Cancer också såg det på det sättet.

De flesta fonder och stipendier har nämligen mer strikta regler för vad som räknas som rehabilitering. Vanligast är att man kan söka bidrag för att åka på spa, för alternativmedicinsk behandling, terapisamtal, hospicevård eller liknande. Det är kul att en organisation som Ung Cancer erbjuder även andra sorters stöd. Åh jag är så glad!!!

Det är först nu, efter flera år, som jag har kommit mig för att söka några stipendier överhuvudtaget. I långa perioder har orken inte funnits att ta initiativ och samla ihop de intyg och handlingar som krävs. Det finns flera olika fonder som ger stöd för rehabilitering, här är de jag känner till:

Stipendier du kan söka som cancerdrabbad

Ung Cancer har två typer av stipendier - ett allmänt ekonomiskt stöd och ett stipendium för rehabilitering. Det allmänna ekonomiska stödet är på max 20 000 kr och riktar sig till dig som har svårt att få pengarna att räcka till vardagliga kostnader. Stipendiet för rehabilitering är max 10 000 kr och kan till exempel användas till att åka på spa, till fysiska aktiviter (ridlektioner, gymkort, yoga, sjukgymnastik m.m.) eller själsliga aktiviteter, som t.ex. samtal med psykolog och annan terapi. Unga vuxna 18-30 år som är medlemmar i Ung Cancer kan söka båda dessa stipendier. Mer om dem kan du läsa här.

Cancerhjälpen kan man söka ett kontantbidrag för sjukdomsrelaterade merkostnader på max 5000 kr. Det går också att söka bidrag för rehabilitering med behandlande syfte, vård utomlands, alternativmedicin, rekreationsresa m.m. Läs mer här.

Curo erbjuder också bidrag för rehabiliteringsresor. De har avtal med flera spa och kurorter i Sverige och anordnar även resor till Polen och Estland. Läs mer här.

Cancer- och Allergifonden delar ut bidrag för bland annat vistelse på hälsohem, rehabilitering med behandlande syfte, peruk, hyra av stuga i Sverige m.m. Läs mer här.

Cancerrehabfonden ger också bidrag för rehabiliteringsresor. Familjer som har cancerdrabbade barn kan ansöka om ekonomiskt stöd för en gemensam resa. Barn kan även få bidrag för hjälpmedel, t.ex. dator för att lättare sköta skolarbetet när man är inlagd på sjukhus. Läs mer här.

torsdag 12 juni 2014

"Don't waste your monday in any way"

För några dagar sedan dog Rebekah Furey, några dagar efter sin allogena stamcellstransplantation. Hon fick en blödning i hjärnan som inte gick att hejda. Jag kände inte Rebekah, hon var amerikan och bodde på andra sidan jorden, men jag följde hennes blogg och läste hennes kloka och varma inlägg på Facebook. Nu fylls sidan av kondoleanser och bilder från hundratals människor. Någon skrev (fritt översatt):

Slösa inte bort din måndag på något sätt. Vänta inte med att göra det du drömmer om att göra. Lev.

Rebekah var 30 år gammal. Som jag. Vi har gått igenom ungefär samma behandlingar, slagits mot cancern ungefär lika länge. Men något gick fruktansvärt fel efter hennes allogena transplantation och hon överlevde inte. Det känns fruktansvärt och jag tänker att jag har tur som lever, att jag klarade mig igenom den där kritiska fasen när jag var så svag och sårbar. 

Igår satt jag på balkongen, ögonen vandrade över kvällshimlen där svalorna jagade fram. Jag tänkte "tänk om det är sista sommaren jag lever, som jag får må så här. Återfallet kan när som helst vara ett faktum, överlever jag ännu en behandling?" Jag försöker göra mig kvitt den där hemska tanken, den känns farlig, jag vill inte tänka så. Jag vill tro att jag är frisk från cancer nu och för alltid. Låt mig få vara frisk!

Döden är en påminnelse om vad som egentligen är viktigt. Hur vill jag leva mitt liv? Vad är viktigt för mig? Att livet är skört och ändligt vet var och en av oss, men vi känner det inte förrän döden kommer oss riktigt nära.

fredag 6 juni 2014

Tacksamhet

Jag läser om många som har det svårt efter sina stamcellstransplantationer och känner djup tacksamhet för att jag mår så bra som jag gör idag. När jag tänker tillbaka på alla dagar på sjukhuset, på illamåendet och tröttheten så får jag en stor klump i magen. Jag hoppas att jag aldrig behöver gå igenom något sådant igen.

11 månader har gått sedan transplantationen. Jag behöver fortfarande ta en massa piller varje dag, bland annat kortison, men dosen är inte så hög längre. Mina blodvärden är stabila och jag har fått mycket bättre kondition. Det är en fröjd att gå långa promenader utan att bli trött, att till och med kunna jogga korta stunder! Jag minns hur det var när jag knappt orkade resa mig från sängen, när det var jobbigt att bara stå på benen.

Mina lungor piper, men det lugnar mig något att jag nu inte blir onormalt andfådd när jag anstränger mig. Det talar för att det inte är något allvarligt fel. Jag kommer få ett säkrare svar om ett par veckor när jag ska göra ett nytt lungfunktionstest.

Den här sommaren vill jag suga in så mycket kraft som det bara går. Jag är tacksam över att få den här tiden att läka.