lördag 24 maj 2014

Studie om unga kvinnor med cancer som bloggar

 För några månader sedan fick jag frågan om jag ville låta min blogg vara ett av studieobjekten i ett examensarbete om unga, cancersjuka kvinnor som bloggar. Jag sa ja, och när jag nu läser igenom arbetet så är det mycket intressant och hög igenkänningsfaktor.

I examensarbetet studerades sex olika bloggar. Det handlar om vilka tankar och känslor som väcks när man drabbas av cancer, vilka olika strategier man tar till för att klara av sin situation, olika drivkrafter, positivt och negativt bemötande i vården och från omgivningen, nya perspektiv på livet och förändrade värderingar.

Författare är Viktoria Asplund, Emelie Nordgren och Sanna Vikström, studenter på Yrkeshögskolan Novia i Vasa, Finland. Examensarbetet kan du läsa här:

"Tåget går och jag sitter på" En kvalitativ studie om unga cancersjuka kvinnor som bloggar om sin sjukdom.

torsdag 22 maj 2014

Sommarutflykt


Den här dagen är allt som det ska. Luften är ljum och cykeln rullar lätt. 
Blommande syrener doftar längs gatorna i varje kvarter. 
Matsäcken är i korgen, vi trampar på, ut ur staden och genom skogen. Stigen är täckt av torra barr, det luktar mull och gran och skogsstjärnorna blommar. Jag viftar bort en mygga. 
Sedan är vi framme vid sjön. Det glittrar, det luktar friskt. 
Sanden är mjuk under fötterna och vattnet är svalt. 

onsdag 21 maj 2014

En bra känsla

Den här onsdagen började med ett läkarbesök och idag var det bara bra besked. Mina blodvärden var fina och särskilt skönt var det att se att min sänka, B-SR, var normal. Vid tidigare återfall har jag nämligen haft högre sänka än normalt.

Jag fick också svar på den lungröntgen som jag fick göra tidigare i veckan eftersom mina lungor varit så pipiga sedan min dunderförkylning. Men det syntes inget alarmerande på bilderna. De senaste dagarna har jag även känt mig bättre och mindre andfådd. Nu behöver jag nog inte vara orolig för det längre.

Det känns så hoppfullt inför sommaren, det känns som att jag kommer att få vara frisk. Jag gick från sjukhuset med ett brett leende och kände mig lätt om hjärtat.

Min häst tror jag också haft en fin dag. Hon har fått byta den tråkiga lilla hagen mot ett sommarbete tillsammans med nya hästkompisar. Det var härligt att se dem glatt strosa omkring, ivrigt tuggandes. För en häst är en äng med försommargräs nog som att komma till ett hav av godis!

söndag 11 maj 2014

Känsliga lungor

Antibiotikakuren är slut och det rosslar och piper fortfarande i mina lungor. Mina levervärden är inte heller normala, men har blivit lite bättre. Annars mår jag bra, men förkylningen är seg. Har varit krasslig i tre veckor nu.

Att mina lungor och min lever reagerat så här på förkylningen tror min läkare har att göra med att jag haft GVHD, alltså att det nya immunförsvaret angripit organen och gjort dem känsligare än normalt. Det gör att jag får mer besvär av en vanlig förkylning än vad jag annars skulle ha.

Det är otäckt, samtidigt är ju lätt GVHD en viktig del av behandlingen. Tanken är att det nya immunförsvaret på samma sätt ska angripa cancercellerna vilket mitt gamla immunförsvar inte klarade av.

Jag önskar bara att jag slapp vara rädd både för cancer och för GVHD.

söndag 4 maj 2014

Dubbel antibiotikakur mot Moraxella

Några dagar efter att min första antibiotikakur var klar så blev min förkylning sämre igen och febern kom smygande tillbaka. När jag hörde av mig till sjukhuset fick jag veta att svaret på mitt halsprov hade visat på en bakterie som heter Moraxella och att jag förmodligen behövde ta antibiotika längre tid för att bli av med den. Jag fick nya tabletter utskrivna för 10 dagar framåt, och nu har jag fått i mig ungefär hälften av den kuren. Febern är borta och jag känner mig pigg, men rosslet och pipet i lungorna har tyvärr inte minskat.

Helgen har annars varit fin. På lördagen "majade" jag och min sambo, alltså åt picknick i skogen - en tradition runt första maj häromkring. För vår del blev korvgrillning vid en liten sjö.

Idag har jag ridit Baluba en liten stund i paddocken. Jag hostar mycket men känner att jag i alla fall har krafterna tillbaka. Så förhoppningsvis är jag snart kvitt den där envisa bakterien.


Och till sist måste jag berätta att det idag är exakt 10 månader sedan min transplantation! Tiden går... Bortsett från den jobbiga starten så har jag återhämtat mig riktigt bra tycker jag. Nu vågar jag drömma lite, göra planer för framtiden och har börjat fundera på jobb. Men allra mest ser jag fram emot en sommar då jag förhoppningsvis får vara frisk, bara må bra och ladda batterierna.